Ston, och deras personlighet.

Visste ni att jag aldrig fastnat för ett sto förut? Ella är det första stoet som jag tycker om. Har faktiskt aldrig tänkt på det förut, men så är det. Och jag har aldrig gillat ston bara, de är så .. stoiga. Haha! Men ni förstår nog vad jag menar. Jag skulle ju inte välja bort Ella, eller någon annan, bara för att de är ett sto men jag har aldrig tyckt om ett sto. För mig har det varit valackar - Hunter, Karamell, Granit och Piccabbo.
Men nu, nu har jag ju plötsligt ett sto. Och det är ganska annorlunda kan jag säga. Ella är verkligen ett sto hon också, så det känns ju lite annorlunda men det funkar.

Men vad är skillnaden då? Jaa, Ella tjurar ihop så lätt och när hon väl gör det kan hon vara svår att få tillbaka vilket leder till att jag tjurar ihop och då är vi två små bitchar som inte orkar ett skvatt. Hon lockar verkligen fram mina dåliga sidor tack vare hennes alla olater, bus och stoigheter men jag ska inte bara få det att låta dåligt! Det är självklart kul eftersom att hon får mig att jobba med mig själv också.

Ella är ju som sagt ett riktigt sto och hon har många dumheter för sig som verkligen får mig att tappa tålamodet. Vissa dagar vägrar hon gå den lilla biten från hagen til stallet och det kan ta upp till tio minuter att få in henne. Varje gång jag ska hoppa upp tvärbackar hon, kastar med huvudet, svänger runt osv. vilket är väldigt drygt och det kan ta tio minuter innan jag kommer upp. Dock så blir hon lugn när jag väl är uppe, så jag antar att det bara är dumheter och att hon är lite trotsig haha. När hon är less så är hon inte sen med att visa det, då är det bara att hänga med. Hon springer på, drar och tittar på stjärnorna när hon är less på ridningen eller om jag gör fel. Blir hon less när jag tränar från marken så tar hon gärna till med några bocksprång. Ja, hon är speciell lilla tjejen men hon är ju som sagt ett sto och ganska ung i huvudet och ridningen än fast hon är åtta. Jag tror absolut hon kommer bli bättre med åren, men hennes stoighet och personlighet kommer alltid finnas där!

När jag höll på med Piccabbo var allt så enkelt jämfört med Ella. Han gjorde aldrig något "dumt", han hängde alltid på och gjorde alltid som man ville och gjorde han inte det räckte det med att säga till han lite så var med på.
Så det är en stor förändring att gå från honom till Ella, men jag tycker om henne och det är huvudsaken. Hon har ju en sjuhelsikes personlighet iaf!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0