Mina åsikter om allt detta

* Håller man på med NH ska man rida löst. Man ska inte tävla, man ska vara emot allt som heter bett & spön.
Ganska dumt enligt mig. Jag älskar att hålla på med NH och jag älskar att rida dressyr/hoppning. Fine, jag skulle tycka det var skitkul att rida runt löst osv men det är inte det NH handlar om. Man måste inte hata allt som heter bett och spö och sporrar osv. Jag kör på med NH för att jag vill ha en bättre relation till hästen jag tar hand om, men jag är inte emot att använda bett/spö/sporrar. Inte så länge man använder det rätt!

* Har man häst ska man tävla.
Men hallå? Vars finns den regeln? Jag har då aldrig läst det någonstans. Skulle jag skaffa häst skulle jag inte tävla 24/7. Kanske någon gång. Köper jag häst är det för att få en bästa vän som jag kan ha kul med, någon jag kan utvecklas med och ja, älska villkorslöst helt enkelt! Jag skulle aldrig köpa häst bara för att tävla. Man måste inte tävla för att man har häst.

Just detta är jag ganska less på. Vissa folk verkar tycka så. Jag tycker att man gör som man vill, punkt slut. Man ska inte bli påhoppad för det, noway.

Kommentarer
Postat av: Emelie

Håller med dig helt :)

2011-08-10 @ 23:06:30
URL: http://emelievidberg.blogg.se/
Postat av: lenore.

Håller med! Bara för att man håller på med NH så betyder inte det att man ska behöva hata sporrar, spön och bett! Usch vad less man kan bli! Jag vet inte hur länge jag har hållit på ned NH och jag vet inte hur många gånger jag hört detta nånsens! NH stärker bandet mellan människa och häst, inte färdigheterna i ridning! Du har fett rätt Agnes! <3

2011-08-11 @ 00:06:54
URL: http://hestflickan.blogg.se/
Postat av: ebba

håller med! :)

2011-08-12 @ 12:51:31
Postat av: Mia

Jag måste bara skriva några rader...med risk för att det blir väldigt många! ;-)Jag håller med, men bara till viss del... NH finns ju i så många olika variationer, och sättet att tänka skiljer sig rätt mycket faktiskt. Själv har jag känt att Parellis NH är det som funkar bäst för mig, och att det passar alla. Där handlar det mer om att VI ska lära oss tyda hästens språk, och förstå dess flermiljonåriga instinkter. För dessa instinkter kommer alltid finnas kvar även i våra s.k "tamhästar"



Sedan så har hästarna, precis som vi människor, olika "personligheter" och här har man delat upp det i 4 olika "horsenalites" (alltså Pat Parellis NH)

Ett exempel; alla hästar exploderar inte när de blir rädda... vissa springer, vissa stelnar till och andra går in i sig själv och "stänger av" , för att nämna ett exempel bara...

Mycket intressant när man börjar läsa om det. Särskilt när jag insåg att ALLA våra fyra hästar har olika "horsenalites". Det blir en extra utmaning då att lära sig deras språk och sååå roligt när det börjar funka och man förstår varandra! <3



Jag VET att man inte alls BEHÖVER använda spö och sporrar. Men många tycker att det är lite "snyggt", eller "coolt" och att det är till nån sorts hjälp. Men i så fall är det bara till hjälp för ryttaren och för stunden. Det bygger aldrig upp något förtroende. Många hästar har vant sig vid det, men i stället tappat lyhördheten och känsligheten gentemot sin ryttare. Är det så kul att rida så?



Det är för det mesta p.g.a bristande kommunikation som ryttaren måste använda spö. Måste du använda spö och sporrar, så är nog för att du och din häst inte är på samma våglängd. Du är så inne i ditt eget tänk att du inte är lyhörd för din häst och det den försöker uttrycka och säga....fast utan ord.



Ett vanligt exempel: Hästen vägrar hoppa ett hinder, eller över ett dike...Varför vill inte hästen hoppa?... (så du känner att du måste ta till spö´t.) Jag tror INTE att hästen bara jävlas med dig! Antingen törs den inte, då han inte har fullt förtroende för dig. Tänk på att hästens synfält inte når hela vägen fram. Den ser helt enkelt inte precis rakt framför sig utan kastar sig över något okänt. Den VET inte hur djupt diket är. Där måste man visa att den kan lita på mig som ryttare/människa. Kliv av, visa hästen. Låt hästen snusa och känna sig för. Tvinga den inte. Låt det ta sin tid. När han gör framsteg, stanna då upp och låt det vara belöningen. Backa undan och gör om det, låt hästen få fundera.(förmodligen börjar den slicka sig om munnen eller tugga, precis som små föl gör när deras mamma lär den rätt och fel, bra och dåligt.) Man får inte stressa sin häst på något vis. Han förstår inte vår svenska, eller vårt kroppsspråk. Vi är för hästen ett rovdjur tills vi har visat motsatsen. :) Med tvång och spö gör ingen häst något av egen fri vilja. Den gör inget med glädje, och vi är ingen kompis den vill leka och ha kul med.



Se själv i hagen. Det dominanta (sura) stoet som styr hela flocken, och de känner sig trygg på ett vis med att veta var de har henne, men vem f-n vill leka och busa med henne. Ingen! Hon går mest och betar ensam...och OM de springer och busar tillsammans med henne så är de andra lägre flockmedlemmarna hela tiden på sin vakt.

I hästflocken leker de som är ganska lika i rang allra bäst. Det är just där jag vill vara med min häst..! Ledarskap, men bara med någon procent mer.

LOVE, LANGUAGE & LEADERSHIP... <3



När man är ETT med hästen behövs inga spön och sporrar! Sedan är det nåt helt annat att använda sig av den s.k carrottsticken (och stringen)Den blir som en förlängd arm och kan förstås även användas vid ridningen för att lättare kunna samarbeta med hästen. Den används aldrig till att straffa hästen med. Hästen ska ALDRIG straffas för sina fel. (den tänker inte som oss. En hund kan du bestämt ta i och morra till åt. Han förstår. Men det gör inte hästen!)Den ska bara belönas för sina framsteg!



Tänk på att relationen till hästen bör vara 51% ledarskap, inte mer. VI ska inte bestämma och dominera till 100%, inte ens 60... Då vill den inte ha kul med oss.

Ingen ridning kommer funka från ryggen, om det man gör på marken med hästen inte funkar.

Jag har sett massor av exempel, där hästar har "tjurat" och "bråkat" på marken och där äggaren/ryttaren kastat sig upp på hästen,och från ryggen kuvat hästen med skänklar och spö.

Från ryggen kan du ge hästen hur mycket stryk som helst, eller s.k tillrättavisningar... men tro faan att hästen inte vill samarbeta efter det! Den gör kanske det du vill, då han vet vad som annars väntar. Vart tog förtroendet vägen då? Ja, förmodligen fanns den relationen aldrig. Det är sorgligt att se.

Nu tar jag (förhoppningsvis) detta exempel som en ytterlighet, och att det sällan är SÅ illa.

Men i grund och botten tror jag att det är brist på komunikation och en massa frustration med i bilden när sådant händer. Så ledsamt för BÅDE häst och ryttare. Men mest för hästen som faktiskt är i människans våld, dygnet runt.

Inte som det liv den är skapt för... med sin flock på oändliga slätter, där den har fri sikt och kan röra sig obehindrat. Hade den träffat på en människa, skulle den sprungit för livet. Vi rör oss som ett rovdjur, ser på den som ett rovdjur och luktar som ett rovdjur.



Mitt inlägg blev långt och kanske någon eller några tycker att jag har helt fel.. Dock känner jag att min relation till våra hästar blivit heeelt annorlunda sedan jag svalde min stolthet och erkände för mig själv att det finns inga genvägar för att bli en äkta hästmänniska och sann hästvän.

Det krävs massor av tålamod, kärlek och tid.

Men det är in till hästens värld vi måste hitta, för att kunna förstå dem. Dessa underbara och känsliga varelser!



Agnes, du tar hand om Ella på ett jättebra sätt, och är lugn, vilket är det viktigaste.

Sedan själva ridningen och att hon är tränad just för western, gör kanske att det blir lite förvirrat för henne ibland.;-) Hon är ju som sagt van att få sin belöning i form av längre tyglar och direkt eftergift. Eftersom hon är så känslig för hjälper och sits behöver man inte hålla henne så kort. Att hon kastar med huvudet beror nog en hel del på att hon är van vid längre tyglar (hennes belöning) oftare... Anledningen till att hon jäspar efter varje pass, är att hon anstränger sig så mycket mentalt för att försöka tänka och förstå vad du vill att hon ska göra... och det är ju bra! Det betyder att hon vill samarbeta! :)

Stor kram till dig Agnes - världens bästa medryttare/skötare! :)

...och kom ihåg, det räcker långt att följa sitt hjärta, även när man håller på med hästar!

2011-08-12 @ 17:42:31
Postat av: Mia..igen!

...och Agnes, detta inägg var inte riktat speciellt till dig utan till hästmänniskor och djurvänner i allmänhet. Och som sagt, detta är MINA tankar... :) Kram!

2011-08-12 @ 17:49:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0