Saker som värmer hjärtat!
Hellu!
Tänkte bara kika in och skriva lite. Inte om något super viktigt men jag kom bara på det ;)
Iaf, jag tycker verkligen att allt har utvecklats från botten till toppen med P nu på slutet. Seriöst. Som i ridningen, när vi stod på öor så gick han inte direkt fint när jag red , haha .. Men nu, först torsdagen veckan vi flyttade till Alne när jag red för erica. På slutet gick han ju hur fint som helst, låg form och lugn och ja! Sen rider jag inte han på cirkus 1 månad och när jag sitter upp igen och börjar jobba lite så bara gick han där. Lågt och lugn var han.
Jag kan nu även lämna honom lös (träns/planen) på ridbanan och be honom stanna och gå till andra sidan. Kallar jag kommer han oftast också.
Fast roligast är ändå hur mycket jag verkligen litar på honom nu. I början red jag med väst och vågade knappt gå ett steg utanför ridplanen när jag satt på, jag var faktiskt livrädd för att rida han ibörjan. Och nu? Nu rider jag utan väst, kan lätt gå utanför planen, jag menar so what om han blir pigg? Jag kan skritta på långa tyglar utan att jag får en chock varje gång han ökar.
Jag är så glad att jag kämpade vidare, för se hur bra det löste sig. Ni kan tro att jag varit såhäääääär nära på att ge upp många gånger, men jag kan inte ens tänka den tanken nu! :D
Tänkte bara kika in och skriva lite. Inte om något super viktigt men jag kom bara på det ;)
Iaf, jag tycker verkligen att allt har utvecklats från botten till toppen med P nu på slutet. Seriöst. Som i ridningen, när vi stod på öor så gick han inte direkt fint när jag red , haha .. Men nu, först torsdagen veckan vi flyttade till Alne när jag red för erica. På slutet gick han ju hur fint som helst, låg form och lugn och ja! Sen rider jag inte han på cirkus 1 månad och när jag sitter upp igen och börjar jobba lite så bara gick han där. Lågt och lugn var han.
Jag kan nu även lämna honom lös (träns/planen) på ridbanan och be honom stanna och gå till andra sidan. Kallar jag kommer han oftast också.
Fast roligast är ändå hur mycket jag verkligen litar på honom nu. I början red jag med väst och vågade knappt gå ett steg utanför ridplanen när jag satt på, jag var faktiskt livrädd för att rida han ibörjan. Och nu? Nu rider jag utan väst, kan lätt gå utanför planen, jag menar so what om han blir pigg? Jag kan skritta på långa tyglar utan att jag får en chock varje gång han ökar.
Jag är så glad att jag kämpade vidare, för se hur bra det löste sig. Ni kan tro att jag varit såhäääääär nära på att ge upp många gånger, men jag kan inte ens tänka den tanken nu! :D
Kommentarer
Postat av: matilda
jag tänkte precis samma som du om det där på slutet fast när det gällde mig och ghetto, glad som du att jag fortsatte :)
Trackback
