Gabahaaagaaaaaaah
Jag är så otroligt förbannad (jag ber om ursäkt för hur detta inlägg lär bli = inte särskilt glatt och vackert..) just nu, det bara kokar inuti mig så arg som jag är! Var in på bloglovin och på ponnysanning hade tjejerna lagt ut ett klipp, debatt där det pratades lite om RGB (Rolf-Göran Bengtsson alltså) och jerringpriset. Och jag bara kände hur förbannad jag blev direkt hockeyspelaren och den andra killen öppnade sina munnar... "....Förmodligen topp 10 i världen som ryttare just nu men och jämföra hans prestation emot Marcus Hellner eller Alshammar och Daniel Sedin.. Det går inte att jämföra i min värld för att han har fortfarande en häst som kanske 70-80% måste vara riktigt riktigt bra för att han ska kunna vinna någonting ......"
Men VAKNA! För det första ska inte RGB få ta skit för att han är DUKTIG och VANN, det är bara brist på respekt, så ni som säger att ni inte tycker han skulle vunnit - ni har ingen respekt för ridsporten, vad ni än säger, det är bullshit. Hade ni respekt för den skulle ni inte stå och tjaffsa så sjuhelsikes mycket om det här!
För det andra så ja, han HAR bra hästar, det är ju såklart! Men tror ni inte han SJÄLV har tränat dem till att bli så bra som han behöver dem? Tänk igenom det innan ni öppnar munnen.
Och jag säger det IGEN - han hade inte vunnit utan sina hästar, nej, MEN som Jens säger i videon så hade inte Zlatan varit så bra om han inte haft sitt lag, en hockeyspelare hade inte klarat sig GALANT utan ett bra lag.
INSE tack, är bara så pissed just nu. ROFFE VAR VÄRD DETTA, WHATEVER YOU SAY, VANN HAN ÄR HAN VÄRD DET, VAR HAN INTE VÄRD DET HADE HAN INTE VUNNIT. ROFFE ÄR VÅR IDOL, PRECIS SOM NI HAR ERA "IDOLER" "KUNGAR" "GUDAR" I ERA SPORTER - ROFFE ÄR VÅR OCH HAN ÄR VÄRD ATT VINNA MEN HAN ÄR INTE VÄRD ALLT DETTA NEGATIVA TJAFFSET SÅ LÄGG NER.
NU är detta klart från min sida, jag har stått för vad jag tycker 2 gånger och nu orkar jag inte förklara meeeeeer. Jag står för detta och kommer alltid göra, punkt.
Men VAKNA! För det första ska inte RGB få ta skit för att han är DUKTIG och VANN, det är bara brist på respekt, så ni som säger att ni inte tycker han skulle vunnit - ni har ingen respekt för ridsporten, vad ni än säger, det är bullshit. Hade ni respekt för den skulle ni inte stå och tjaffsa så sjuhelsikes mycket om det här!
För det andra så ja, han HAR bra hästar, det är ju såklart! Men tror ni inte han SJÄLV har tränat dem till att bli så bra som han behöver dem? Tänk igenom det innan ni öppnar munnen.
Och jag säger det IGEN - han hade inte vunnit utan sina hästar, nej, MEN som Jens säger i videon så hade inte Zlatan varit så bra om han inte haft sitt lag, en hockeyspelare hade inte klarat sig GALANT utan ett bra lag.
INSE tack, är bara så pissed just nu. ROFFE VAR VÄRD DETTA, WHATEVER YOU SAY, VANN HAN ÄR HAN VÄRD DET, VAR HAN INTE VÄRD DET HADE HAN INTE VUNNIT. ROFFE ÄR VÅR IDOL, PRECIS SOM NI HAR ERA "IDOLER" "KUNGAR" "GUDAR" I ERA SPORTER - ROFFE ÄR VÅR OCH HAN ÄR VÄRD ATT VINNA MEN HAN ÄR INTE VÄRD ALLT DETTA NEGATIVA TJAFFSET SÅ LÄGG NER.
NU är detta klart från min sida, jag har stått för vad jag tycker 2 gånger och nu orkar jag inte förklara meeeeeer. Jag står för detta och kommer alltid göra, punkt.
Back off.
Tänkte bara ge en liten fortsättning på inlägget jag skrev om Rolf-Göran Bengtsson igår, fast mer om hur svårt det faktiskt är att rida. Jag har tagit upp det här tusentalsgånger och jag vet inte hur många gånger jag behövt försvara mig mot okänsliga killar/tjejer som står och skrattar åt en för att man försöker förklara hur svårt det faktiskt ÄR.
Nej, det är inte svårt att sitta upp på en häst och ÅKA runt i skritt, trav och kanske en liten galopp - DET är inte svårt. Hästen går av sig själv och är den snäll sitter du kvar när du ÅKER. Men det är inte vad vi gör, vi ÅKER inte, vi RIDER. Det är en otroligt stor skillnad och det tycker jag att folk ska fatta. Det är EXAKT samma sak som att ALLA kan sparka på en boll t.ex, med DET är inte vad fotboll går ut på riktigt.
Jag skulle vilja ta alla killar/tjejer (tyvärr mest killar...) som jag känner som sagt all skit om ridning, sätta upp dem på Ellson och låta dem hoppa över ett hinder i galopp - eller NEJ förresten, bara galoppera över en BOM. Jag garanterar er att 9/10 skulle nog ramla av, de skulle iaf ligga på halsen. Ella är inte lätt så därför skulle jag vilja sätta upp dem på henne och klara det jag klarar av att göra med henne - RIDA, UTAN att hon drar iväg, stannar, tjurar ihop, bockar av en osvosv. DET skulle jag vilja se, så ni som är så duktiga på att snacka skit om ridning - kom GÄRNA och testa.
Galet less på er nu, back off.
Ella och hennes lite av hennes bockserier/happy moments när jag GALOPPERADE ÖVER BOMMAR, hahaha, i Oktober. (Printade från film, gå in på min youtubekanal - equiisss - om ni vill se hur det såg ut, haha...)
Nej, det är inte svårt att sitta upp på en häst och ÅKA runt i skritt, trav och kanske en liten galopp - DET är inte svårt. Hästen går av sig själv och är den snäll sitter du kvar när du ÅKER. Men det är inte vad vi gör, vi ÅKER inte, vi RIDER. Det är en otroligt stor skillnad och det tycker jag att folk ska fatta. Det är EXAKT samma sak som att ALLA kan sparka på en boll t.ex, med DET är inte vad fotboll går ut på riktigt.
Jag skulle vilja ta alla killar/tjejer (tyvärr mest killar...) som jag känner som sagt all skit om ridning, sätta upp dem på Ellson och låta dem hoppa över ett hinder i galopp - eller NEJ förresten, bara galoppera över en BOM. Jag garanterar er att 9/10 skulle nog ramla av, de skulle iaf ligga på halsen. Ella är inte lätt så därför skulle jag vilja sätta upp dem på henne och klara det jag klarar av att göra med henne - RIDA, UTAN att hon drar iväg, stannar, tjurar ihop, bockar av en osvosv. DET skulle jag vilja se, så ni som är så duktiga på att snacka skit om ridning - kom GÄRNA och testa.
Galet less på er nu, back off.
Ella och hennes lite av hennes bockserier/happy moments när jag GALOPPERADE ÖVER BOMMAR, hahaha, i Oktober. (Printade från film, gå in på min youtubekanal - equiisss - om ni vill se hur det såg ut, haha...)
Rolf-Göran Bengtsson
Känner att jag är lite efter med att skriva om Roffe och jerringpriset, men jag har en förklaring - för det första har jag inte haft tid att sätta mig ner och skriva ihop mina åsikter om detta, och för det andra hade jag inte lust att sitta och babbla i det samtidigt som ALLA andra. Så, jag får väl vara lite efter då, haha!
Blir bara så less på alla som klagar på att han vann, han är väl EXAKT lika mycket värd som alla andra att vinna detta? Bara för att han rider så ska han bli nertryckt och trampad på, det är absolut inte rättvist. Jag vet inte hur många kommentarer jag läst där det står att han inte är värd detta, han hade inte klarat det utan sin häst, vem som helst kan rida så han är inte värd det pga det osvosv... Jag vill bara SPY på er som inte kan acceptera det här, Roffe är en galet duktig ryttare inom ridningen - precis som t.ex. Marcus Hellner är en duktig skidåkare. Varför skulle ingen klankat ner på honom och klagat om han vunnit då? Jo, av den enkla dumma anledningen att ridning inte är en SPORT. Ridning är en sport, ACCEPTERA det. Det är svårt och jobbigt, än om ni inte kan förstå det.
Och nej, han hade INTE vunnit utan sin häst - men hade en skidåkare vunnit utan skidor? NEJ. Hade en fotbollsspelare vunnit utan sitt lag eller boll? NEJ. Jag är fullt medveten om att det låter som om att jag tycker hästen är ett "redskap" nu, men så menar jag absolut inte. Jag förstår att det är en viss skillnad när hästen är ett levande djur. Men tror ni verkligen att folk skulle vilja ha in en häst där som fick ta emot priset? Haha, nej det tror inte jag.
Men det är ju liksom så att Roffe kan inte vinna utan hästen och hästen kan inte vinna utan Roffe! Kända ryttares hästar är lika kända, om inte MER, som själva ryttaren inom ridsporten faktikst - så upplever iaf JAG det.
OCH INNAN ni säger att han är värd det, pröva sitta upp och hoppa över 1 meter höga hinder inför en stooor publik - SEDAN får ni säga vad ni vill. Och ni kan även kolla detta:
(Väldigt rörigt, men ni förstår nog min poäng!)
Blir bara så less på alla som klagar på att han vann, han är väl EXAKT lika mycket värd som alla andra att vinna detta? Bara för att han rider så ska han bli nertryckt och trampad på, det är absolut inte rättvist. Jag vet inte hur många kommentarer jag läst där det står att han inte är värd detta, han hade inte klarat det utan sin häst, vem som helst kan rida så han är inte värd det pga det osvosv... Jag vill bara SPY på er som inte kan acceptera det här, Roffe är en galet duktig ryttare inom ridningen - precis som t.ex. Marcus Hellner är en duktig skidåkare. Varför skulle ingen klankat ner på honom och klagat om han vunnit då? Jo, av den enkla dumma anledningen att ridning inte är en SPORT. Ridning är en sport, ACCEPTERA det. Det är svårt och jobbigt, än om ni inte kan förstå det.
Och nej, han hade INTE vunnit utan sin häst - men hade en skidåkare vunnit utan skidor? NEJ. Hade en fotbollsspelare vunnit utan sitt lag eller boll? NEJ. Jag är fullt medveten om att det låter som om att jag tycker hästen är ett "redskap" nu, men så menar jag absolut inte. Jag förstår att det är en viss skillnad när hästen är ett levande djur. Men tror ni verkligen att folk skulle vilja ha in en häst där som fick ta emot priset? Haha, nej det tror inte jag.
Men det är ju liksom så att Roffe kan inte vinna utan hästen och hästen kan inte vinna utan Roffe! Kända ryttares hästar är lika kända, om inte MER, som själva ryttaren inom ridsporten faktikst - så upplever iaf JAG det.
Roffe och Ninja La Silla.
Ridsporten är inte lätt, det är mycket som ska klicka och funka. Man sitter ju faktiskt på ett flera 100kilos djur som kan skena iväg eller göra vad som helt NÄR som helst - UTAN förvarning. Så det är såklart man måste jobba, man måste ha ett band, hästen ska kunna lita på dig annars är det INTE lätt. Du ska själv vara i bra form, och du ska även träna upp din häst - dvs. du har TVÅ levande varelser att träna. Och tänk så att hästen känner av vad du känner - nervositet, rädsla osv. - så när du kommer där sista metrarna mot sista hindret, tvekar du för en sekund kan det vara för sent, hästen känner av det och känner du dig inte säker kan den mycket gärna vägra och då är du helt plöstligt mycket längre ifrån vinnarplatsen du var sååå nära!
Ridsporten är inte lätt, det är mycket som ska klicka och funka. Man sitter ju faktiskt på ett flera 100kilos djur som kan skena iväg eller göra vad som helt NÄR som helst - UTAN förvarning. Så det är såklart man måste jobba, man måste ha ett band, hästen ska kunna lita på dig annars är det INTE lätt. Du ska själv vara i bra form, och du ska även träna upp din häst - dvs. du har TVÅ levande varelser att träna. Och tänk så att hästen känner av vad du känner - nervositet, rädsla osv. - så när du kommer där sista metrarna mot sista hindret, tvekar du för en sekund kan det vara för sent, hästen känner av det och känner du dig inte säker kan den mycket gärna vägra och då är du helt plöstligt mycket längre ifrån vinnarplatsen du var sååå nära!
OCH INNAN ni säger att han är värd det, pröva sitta upp och hoppa över 1 meter höga hinder inför en stooor publik - SEDAN får ni säga vad ni vill. Och ni kan även kolla detta:
- Jerringpriset 2011
- 2011: 1:a EM (individuellt)
- 2010: 6:a VM (individuellt)
- 2008: 2:a OS (individuellt)
- 2007: 5:a EM (individuellt)
- 2004: 8:a OS (individuellt), 2:a OS (lag)
- 2001: 2:a EM (lag), 3:a EM (individuellt)
- 1999: 6:a EM (lag)
- 1996: 10:a OS (lag)
- 1994: 7:a EM (lag)
(Väldigt rörigt, men ni förstår nog min poäng!)
Att må bra
2011 var ett dåligt år för mig, mycket jobbigt hände och tillslut orkade jag inte ta mig upp, jag slutade prata om hur jag kände på riktigt, ljög om hur jag mådde och jag var inte alls lycklig. Jag kunde aldrig släppa allting, jag stängde inne allt och var otroligt borta.
Nu tänkte jag gå vidare från mig och snacka lite mer om er, kanske? Ni som känner er sådär sjukt värdelösa. Ni som nått botten. Ni som tror att det inte finns NÅGOT bra kvar. Ge inte upp. Dränk er inte i sorg - vad än livet kastar på er, PRATA med någon. Det är okej att vara ledsen, det är okej att inte må bra men det är inte okej att dränka er i sorg, stänga inne alla känslor och låtsas må bra. DET ger inte ett piss, det blir bara sämre.
Livet är alldeles för kort för att gå runt och vara ledsen dag in och dag ut. Det kommer komma en dag då du inser att du är bra, att du kan. Vad än folk säger, ge inte upp, snälla. Visa att du är stark, visa att du kan, le och skratta åt allt patetiskt som folk säger/tycker - deras åsikt spelar ingen roll. Sluta att inte våga vara dig själv, sluta tro att rykten ska spridas vad du än gör - KÖR PÅ DITT EGET RACE OCH SKRATTA ÅT ALLA AVUNDSJUKA MÄNNISKOR SOM FÖRSÖKER FÅ NER DIG FÖR ATT DU VET VAD DU VILL!! Det ska jag göra iaf, det jobbiga livet är över.
Några av orsakerna vet ni redan - Piccabbo flyttade, jag slutade på ÖOR och tappade många av mina UNDERBARA vänner som alltid fick mig att skratta och må bra och sedan har vi några personliga anledningar också som verkligen krossade hela min värld.
I början på detta året satt jag iaf i bilen på väg till stan och då börjar jag helt plötsligt bara tokle! Jag blev bara överlycklig, glad och lättad - än fast inget hänt. Det var det konstigaste jag varit med om, men det var så galet skönt att känna att allt bara rann av. Och jag är så galet stolt över mig själv (nej just det ja, så får man ju inte säga.) för att jag efter det släppte allt och KÄMPAR för att må bra, life's too short. Jag är så glad över att jag kan svara "Ja" 9 av 10 gånger på frågan "Mår du bra?" nu. Det är en skön känsla, visst känns det lite konstigt att MENA det när man ljugit om det för det mesta i typ ett halvår - MEN det är härligt.
I början på detta året satt jag iaf i bilen på väg till stan och då börjar jag helt plötsligt bara tokle! Jag blev bara överlycklig, glad och lättad - än fast inget hänt. Det var det konstigaste jag varit med om, men det var så galet skönt att känna att allt bara rann av. Och jag är så galet stolt över mig själv (nej just det ja, så får man ju inte säga.) för att jag efter det släppte allt och KÄMPAR för att må bra, life's too short. Jag är så glad över att jag kan svara "Ja" 9 av 10 gånger på frågan "Mår du bra?" nu. Det är en skön känsla, visst känns det lite konstigt att MENA det när man ljugit om det för det mesta i typ ett halvår - MEN det är härligt.
Nu tänkte jag gå vidare från mig och snacka lite mer om er, kanske? Ni som känner er sådär sjukt värdelösa. Ni som nått botten. Ni som tror att det inte finns NÅGOT bra kvar. Ge inte upp. Dränk er inte i sorg - vad än livet kastar på er, PRATA med någon. Det är okej att vara ledsen, det är okej att inte må bra men det är inte okej att dränka er i sorg, stänga inne alla känslor och låtsas må bra. DET ger inte ett piss, det blir bara sämre.
Livet är alldeles för kort för att gå runt och vara ledsen dag in och dag ut. Det kommer komma en dag då du inser att du är bra, att du kan. Vad än folk säger, ge inte upp, snälla. Visa att du är stark, visa att du kan, le och skratta åt allt patetiskt som folk säger/tycker - deras åsikt spelar ingen roll. Sluta att inte våga vara dig själv, sluta tro att rykten ska spridas vad du än gör - KÖR PÅ DITT EGET RACE OCH SKRATTA ÅT ALLA AVUNDSJUKA MÄNNISKOR SOM FÖRSÖKER FÅ NER DIG FÖR ATT DU VET VAD DU VILL!! Det ska jag göra iaf, det jobbiga livet är över.
Tears are forming in your eyes A storm is warning in the skies The end of the world it seems
You bend down and you fall on your knees Well get back on your feet, yeah
Don't look away, don't run away Baby it's only life Don't lose your faith, don't run awa
Baby it's only life
You were always playing hard, You never could let down your guard, Oh but you can't win if you never give in To that voice within, saying pick up your chin Baby let go of it, yeah
Don't be so afraid of facing every day Just take your time, it's only life I'll be your stepping stone, don't be so alone Just hold on tight, it's only life
Lindor
Det snyggaste som finns är nog ändå när man har lindat hästen ben när man rider osv. Älskar det! Synd för mig bara att jag INTE KAN linda ben... Inget man fick lära sig på ridskolan och inget vi använde på Piccabbo eller Ella för den delen. Jag lindade Piccas ben under en vecka ungefär när han gått omkull och gjort illa sig, dock var det bara för att ha i boxen så det var inte sådär supernoga också var det äver ett år sedan också...
SÅ istället för att sitta här och klaga över det ska jag ta och lära mig istället! Jag vet på ett ungefär hur man gör, bara inte hur hårt och så det ska sitta, haha.. Har ni några tips får ni ju gärna slänga in en kommentar - DÅ blir jag glad :)
Hur många är lagom - tycker NI?
Tycker ni att man kan ha flera bästa vänner eller bara en?
Kom igen och skriv era åsikter nu, kul att höra! Mina kommer upp till veckan, kom igen nu! :)
Kom igen och skriv era åsikter nu, kul att höra! Mina kommer upp till veckan, kom igen nu! :)
Vi ryttare..
En sak jag tänkt på mycket nu på sistonde är om vi ridtjejer/killar mognar fortare än "andra"? Nu menar jag inte att det ALLTID är så och med alla ridtjejer/killar, men ni förstår kanske.
Nu tänker jag iofs inte på ALLA som håller på med hästar för, face it, alla är inte särskilt mogna men jag har tänkt på att de som börjar rida och får sköthäst/medryttarhäst tidigt och sedan får egen häst (eller att deras föräldrar har häst/hästar) - då är de oftast väldigt mogna för sin ålder. Och tänker man efter så är det ju inte så konstigt för får man häst/medryttarhäst tidigt så har man ju ett visst ansvar vilket leder till att man måste vara ganska mogen.
Jag vet iaf några som är 2-3 år yngre än jag själv men man kan tro de är 2-3 år äldre egentligen, och vissa som är tex. 15-16 som man kan tro är upp emot 18 år. Nu ska jag ju inte sitta här och säga att bara för att man håller på med ridning mognar man fortare och det är bara vi som håller på med hästar det är så för - för då ljuger jag ju.
Än fast de finns många som är mogna för sin ålder inom hästsporten så finns det, tyvärr, minst dubbelt så många som är sånadär elaka, orättvisa och spydiga bitchar. Det finns alla sorters människor i "vår lilla ridvärld" men bara ett få antal av dem är så mogna att de kan ge alla en chans, heja på andra, gratulera dem för deras framgångar och vara FAIR.
Vi ryttare lever i en sjuk värld, öppna ögonen och var GLAD för alla andra - peppa dem och glöm aldrig att vara precis så som du själv vill att andra ska vara mot dig! Visa att du är en rättvis person som ger alla en chans och en sådan som peppar de som behöver det , för tro mig - visar du andra respekt kommer de visa dig respekt.
I somras när jag ledde barnridningen hos Mia så var det en tjej där med sin dotter, när hon hade fått rida frågade jag om hon ville hjälpa mig med Ella osv. och hon blev så glad. Pratade ganska mycket med dem och när de gick sa hennes mamma "Antingen så är ryttare som du, snälla och hjälpsam, eller så är de riktigt elaka. Tack." och det värsta är att de är sant! Det finns oftast inget mellanting, sanningen är tuff.
Nu tänker jag iofs inte på ALLA som håller på med hästar för, face it, alla är inte särskilt mogna men jag har tänkt på att de som börjar rida och får sköthäst/medryttarhäst tidigt och sedan får egen häst (eller att deras föräldrar har häst/hästar) - då är de oftast väldigt mogna för sin ålder. Och tänker man efter så är det ju inte så konstigt för får man häst/medryttarhäst tidigt så har man ju ett visst ansvar vilket leder till att man måste vara ganska mogen.
Jag vet iaf några som är 2-3 år yngre än jag själv men man kan tro de är 2-3 år äldre egentligen, och vissa som är tex. 15-16 som man kan tro är upp emot 18 år. Nu ska jag ju inte sitta här och säga att bara för att man håller på med ridning mognar man fortare och det är bara vi som håller på med hästar det är så för - för då ljuger jag ju.
Men det är iaf en del av "oss" som detta stämmer in på och jag tror det beror på just att man fått lära sig ta ansvar från ung ålder.
Än fast de finns många som är mogna för sin ålder inom hästsporten så finns det, tyvärr, minst dubbelt så många som är sånadär elaka, orättvisa och spydiga bitchar. Det finns alla sorters människor i "vår lilla ridvärld" men bara ett få antal av dem är så mogna att de kan ge alla en chans, heja på andra, gratulera dem för deras framgångar och vara FAIR.
Vi ryttare lever i en sjuk värld, öppna ögonen och var GLAD för alla andra - peppa dem och glöm aldrig att vara precis så som du själv vill att andra ska vara mot dig! Visa att du är en rättvis person som ger alla en chans och en sådan som peppar de som behöver det , för tro mig - visar du andra respekt kommer de visa dig respekt.
I somras när jag ledde barnridningen hos Mia så var det en tjej där med sin dotter, när hon hade fått rida frågade jag om hon ville hjälpa mig med Ella osv. och hon blev så glad. Pratade ganska mycket med dem och när de gick sa hennes mamma "Antingen så är ryttare som du, snälla och hjälpsam, eller så är de riktigt elaka. Tack." och det värsta är att de är sant! Det finns oftast inget mellanting, sanningen är tuff.
Tiden rusar förbi, och ingen kan göra något.
Åh herregud, är det bara jag som tycker att allt går alldeles för snabbt? Skolan började nyss men ändå så har vi jullov snart, hur är det ens möjligt? Snart har man gått ut högstadiet också, haha.
Helt ärligt så hatar jag att tiden går så fort, under skoldagarna är det ok men efter skolan kan det gå lite saktare så man hinner med allt och helgerna ska vi inte ens prata om - de går så ofantligt fort så man knappt hinner sova!
Jag tycker verkligen inte om att det går så fort .. Tänk - snart ska jag välja till gymnasiet och snart är det sommarlov och sedan pangbom så är det nytt liv, nya människor och ny skola! JAG VILL INTE. Inte än, tiden får inte gå såhär fort. Det borde nästan vara olagligt.
Är det bara jag som tycker såhär eller?
Helt ärligt så hatar jag att tiden går så fort, under skoldagarna är det ok men efter skolan kan det gå lite saktare så man hinner med allt och helgerna ska vi inte ens prata om - de går så ofantligt fort så man knappt hinner sova!
Jag tycker verkligen inte om att det går så fort .. Tänk - snart ska jag välja till gymnasiet och snart är det sommarlov och sedan pangbom så är det nytt liv, nya människor och ny skola! JAG VILL INTE. Inte än, tiden får inte gå såhär fort. Det borde nästan vara olagligt.
Är det bara jag som tycker såhär eller?
Måste komma igång igen, hitta motivationen och hitta tillbaka till mig.
Allt är verkligen kaos nu - i skolan, med Ella och framförallt jag. Jag måste hitta tillbaka till mig själv för att komma igång, hitta motivationen till allt och bara köra. Jag tänker för mycket, på allt. Jag måste hinna det, det ska vara perfekt, man kan inte göra så, det är fel, tänk om det händer - det är mina tankar hela tiden. Och jag måste slappna av och bara köra, annars kommer jag bryta ihop snart. Jag kommer bryta ner mig själv och det är inte något jag vill.
Jag måste sluta tro att jag måste göra si och så och köra mitt egna race. Bloggen kommer antagligen få lida nu, jag kommer skriva när jag har tid. Bloggen kommer alltså läggas åt sidan - datorn över huvudtaget kommer läggas åt sidan - för att jag ska hinna göra det jag vill och göra som jag vill. Jag vill inte känna all press.
Nu är det skolan jag ska satsa på, men jag ska inte pressa mig själv, utan jag ska ta det som det kommer. Göra alla läxor/hemprov så fort jag får det och göra bort det så jag kan ta det lugnt och fokusera på annat utan att behöva tänka att jag inte kommer hinna. Jag vill inte göra allt i sista sekund längre, jag som var så bra på allt detta förr. Skolan kom först, läxorna gjordes i tid. Men nu har jag tappat det och jag får inte göra så längre, för jag mår inte bra av det. Jag bryter ihop minst en gång varannan vecka pga. detta, pga. att jag inte planerar min tid och det leder till att jag bryter ihop, bråkar med min familj och blir irriterad över allt runt omkring mig. Därför måste jag hitta tillbaka till mig själv, först då kan jag börja må bättre.
När jag väl börjar göra så som jag sagt ovanför, då kan jag även fokusera mer på Ella och vår träning. Och även min egna träning. Det är något jag måste göra för mig själv.
Jag vill inte längre vara beroende av massa andra, jag måste hitta tillbaka och kunna stå på egna ben - först då kommer jag må bättre och bli en bättre människa.
It's my time to live my life again.
Jag måste sluta tro att jag måste göra si och så och köra mitt egna race. Bloggen kommer antagligen få lida nu, jag kommer skriva när jag har tid. Bloggen kommer alltså läggas åt sidan - datorn över huvudtaget kommer läggas åt sidan - för att jag ska hinna göra det jag vill och göra som jag vill. Jag vill inte känna all press.
Nu är det skolan jag ska satsa på, men jag ska inte pressa mig själv, utan jag ska ta det som det kommer. Göra alla läxor/hemprov så fort jag får det och göra bort det så jag kan ta det lugnt och fokusera på annat utan att behöva tänka att jag inte kommer hinna. Jag vill inte göra allt i sista sekund längre, jag som var så bra på allt detta förr. Skolan kom först, läxorna gjordes i tid. Men nu har jag tappat det och jag får inte göra så längre, för jag mår inte bra av det. Jag bryter ihop minst en gång varannan vecka pga. detta, pga. att jag inte planerar min tid och det leder till att jag bryter ihop, bråkar med min familj och blir irriterad över allt runt omkring mig. Därför måste jag hitta tillbaka till mig själv, först då kan jag börja må bättre.
När jag väl börjar göra så som jag sagt ovanför, då kan jag även fokusera mer på Ella och vår träning. Och även min egna träning. Det är något jag måste göra för mig själv.
Jag vill inte längre vara beroende av massa andra, jag måste hitta tillbaka och kunna stå på egna ben - först då kommer jag må bättre och bli en bättre människa.
It's my time to live my life again.
Dagens diss ..
.. Går till folk som säger öppet och HÖGT bland folk om man står ett par stycken och pratar "Hördu, jag måste snacka med dig.." Det tycker jag är jättefult. Vill man snacka med någon om något viktigt, då kan man säga det när de är ensamma, inte dra upp det till en början bland massa andra. Bara för att visa de andra att HA ni får inte veta. Det är fult och jag hatar när folk säger så till mig, då skäms jag. Jag tycker det är så fult bara, kan inte riktigt förklara.
.. KYLAN. Jag tror jag dör. Det är bara ca -5 på morgonen men jag fryser ändå arslet av mig så fort jag går utanför dörren. Usch, sommar tack!
.. KYLAN. Jag tror jag dör. Det är bara ca -5 på morgonen men jag fryser ändå arslet av mig så fort jag går utanför dörren. Usch, sommar tack!
Alla behöver någon - I believe in YOU.
"Spelar ingen roll
Vad nån annan säger om dig
Tro på dig själv
Du e bra som du e
Ingenting kan stoppa dig
Ingenting får hindra dig
Du bestämmer vad du gör
känn dig aldrig utanför
Våga visa att du kan
Ge inte upp och din dröm blir sann
Allt du önskar kan du få
om du bara kämpar på"
Dessa är nog något av de klokaste jag läst/hört. Och även något av det svåraste som finns att följa. Har jag inte rätt?
Man ska inte bry sig om vad som sägs om en, man ska bara tänka att de är avis för det är just vad de är. Jag menar, VARFÖR lägga så himla mycket tid att prata skit om någon bara för att? Det är såklart man är avundsjuk på den personen då, så är det bara - vare sig man väl erkänna det eller inte, långt där inne är det så. Just därför bör man inte bry sig, men .. hur lätt är det? Inte det lättaste, precis.
Att höra folk prata om en, höra hur rykten sprids eller hur ens så kallade vänner säger något illa om en bakom ryggen på en det är inte de bästa som finns. Man blir ledsen, det får man. Men bör man deppa ihop över det, EGENTLIGEN? Ärligt? Nej, det bör man inte. Den "vännen" är inte värd dig, somfan heller. Du ska titta ner på dem, säga att de sårade dig men du bryr dig inte längre - säg det bara. För när du väl sagt det, kan du kanske släppa taget for real.
Detta är inte det lättaste, det vet jag. Jag har tagit skit, jag har tagit att mina "vänner" ljugit mig rakt upp i ansiktet, jag har tagit hugg i ryggen och jag har gråtit. Och det är där det brukar gå utför för mig, jag har svårt att ta mig tillbaka. Att kunna lita på någon igen, men kämpa ändå. Det är värt det tillslut. Det måste det vara. Allt är möjligt, bara man vill.
Ingen har rätt att trycka ner dig. Ingen har rätt att snacka skit om dig. Därför bör man inte bry sig, titta på personen och säg som det är. Jag själv skulle säga något i stil med "Jag tycker ärligt synd om dig. Att du har så tråkigt liv att du måste få andra att GRÅTA av smärta. Tack för att du fick mig inse att jag är lyckligare utan dig!"
Alla behöver någon som tror på dem, ALLA. Så var glad för andras framgångar, peppa dem när det går dåligt och var trevlig - de vinner du på, GARANTERAT!
Vad nån annan säger om dig
Tro på dig själv
Du e bra som du e
Ingenting kan stoppa dig
Ingenting får hindra dig
Du bestämmer vad du gör
känn dig aldrig utanför
Våga visa att du kan
Ge inte upp och din dröm blir sann
Allt du önskar kan du få
om du bara kämpar på"
Dessa är nog något av de klokaste jag läst/hört. Och även något av det svåraste som finns att följa. Har jag inte rätt?
Man ska inte bry sig om vad som sägs om en, man ska bara tänka att de är avis för det är just vad de är. Jag menar, VARFÖR lägga så himla mycket tid att prata skit om någon bara för att? Det är såklart man är avundsjuk på den personen då, så är det bara - vare sig man väl erkänna det eller inte, långt där inne är det så. Just därför bör man inte bry sig, men .. hur lätt är det? Inte det lättaste, precis.
Att höra folk prata om en, höra hur rykten sprids eller hur ens så kallade vänner säger något illa om en bakom ryggen på en det är inte de bästa som finns. Man blir ledsen, det får man. Men bör man deppa ihop över det, EGENTLIGEN? Ärligt? Nej, det bör man inte. Den "vännen" är inte värd dig, somfan heller. Du ska titta ner på dem, säga att de sårade dig men du bryr dig inte längre - säg det bara. För när du väl sagt det, kan du kanske släppa taget for real.
Detta är inte det lättaste, det vet jag. Jag har tagit skit, jag har tagit att mina "vänner" ljugit mig rakt upp i ansiktet, jag har tagit hugg i ryggen och jag har gråtit. Och det är där det brukar gå utför för mig, jag har svårt att ta mig tillbaka. Att kunna lita på någon igen, men kämpa ändå. Det är värt det tillslut. Det måste det vara. Allt är möjligt, bara man vill.
Ingen har rätt att trycka ner dig. Ingen har rätt att snacka skit om dig. Därför bör man inte bry sig, titta på personen och säg som det är. Jag själv skulle säga något i stil med "Jag tycker ärligt synd om dig. Att du har så tråkigt liv att du måste få andra att GRÅTA av smärta. Tack för att du fick mig inse att jag är lyckligare utan dig!"
Alla behöver någon som tror på dem, ALLA. Så var glad för andras framgångar, peppa dem när det går dåligt och var trevlig - de vinner du på, GARANTERAT!
Döm inte folk för vad de tycker om!
Jag är nog en av de (få?) som inte sitter och dömer alla som väljer att rida olika grenar. Jag dömer inte folk för att de väljer att hålla på med western, fälttävlan, hoppning, dressyr, akademiskt, trav osv. Varför ska man?
Det är såklart att det alltid är flera stycken som rider fult och gör sin häst illa, men så är det ju i vilken gren man än håller på med! Det finns nog ingen gren där alla är helt fair mot sina hästar. Och då undrar jag, varför dömer man folk för att de inte håller på med samma gren som en själv? Jag tror det är för att man själv inte provat, för att man inte har ett öppet sinne och för att man lyssnar på all skit som sägs. Har jag rätt?
Som t.ex western då. När folk hör ordet "western" tänker nog 9/10 på hemska sporrar, osv. Men är det verkligen rätt? Nej, alla som rider western rider inte runt med stora hemska sporrar och kickar sin häst, absolut inte.
När folk fick reda på att jag skulle börja rida westernhäst, undra hur många som undrade vafan jag höll på med? Jag vet iaf två. Och de var nog inte så glatt inställda till det. Men bara för att jag rider westernhäst, behöver jag väl inte börja rida fult? Hör ni inte hur dumt det låter? Det är liksom fortfarande jag!
Vad vill jag komma fram till då? Jo, att de flesta måste sluta lyssna på skitsnack och bilda sig uppfattningar från det dåliga. Ha ett öppet sinne och döm inte allt och alla för vad de tycker om. Det är tyvärr alltid någon som behandlar sin häst illa, men inse att det faktiskt är så i alla olika grenar.
Varför jag skrev detta var för att jag läste ett inlägg på den här bloggen, där en av tjejerna rider western, där hon skrivit lite om western och lagt ut en film. Ska lägga upp den här också, så ska ni få se. Det ser väl inte så hemskt ut? Och inte har hon väl några stora, feta, hemska sporrar va?
Kom ihåg: Dra inte alla över en kant!
Det finns många som dömer folk för att de väljer att rida en viss gren, de drar alla över en kant, vilket är så fel. Man dömer speciellt de som håller på med western, galopp och trav men varför? Hoppning och dressyr är väl ändå samma sak som allt annat? Om jag har en häst som älskar hoppning, då håller man på med det. Älskar min häst, fälttävlan håller man kanske på med det. Man anpassar väl sig lite efter ens häst ändå, eller?
Det är såklart att det alltid är flera stycken som rider fult och gör sin häst illa, men så är det ju i vilken gren man än håller på med! Det finns nog ingen gren där alla är helt fair mot sina hästar. Och då undrar jag, varför dömer man folk för att de inte håller på med samma gren som en själv? Jag tror det är för att man själv inte provat, för att man inte har ett öppet sinne och för att man lyssnar på all skit som sägs. Har jag rätt?
Som t.ex western då. När folk hör ordet "western" tänker nog 9/10 på hemska sporrar, osv. Men är det verkligen rätt? Nej, alla som rider western rider inte runt med stora hemska sporrar och kickar sin häst, absolut inte.
Western, enligt mig, är egentligen en av de coolaste grenarna. Ganska coolt ändå att rida runt på långa tyglar och få sin häst att lyda ens minsta vink!
När folk fick reda på att jag skulle börja rida westernhäst, undra hur många som undrade vafan jag höll på med? Jag vet iaf två. Och de var nog inte så glatt inställda till det. Men bara för att jag rider westernhäst, behöver jag väl inte börja rida fult? Hör ni inte hur dumt det låter? Det är liksom fortfarande jag!
Vad vill jag komma fram till då? Jo, att de flesta måste sluta lyssna på skitsnack och bilda sig uppfattningar från det dåliga. Ha ett öppet sinne och döm inte allt och alla för vad de tycker om. Det är tyvärr alltid någon som behandlar sin häst illa, men inse att det faktiskt är så i alla olika grenar.
Varför jag skrev detta var för att jag läste ett inlägg på den här bloggen, där en av tjejerna rider western, där hon skrivit lite om western och lagt ut en film. Ska lägga upp den här också, så ska ni få se. Det ser väl inte så hemskt ut? Och inte har hon väl några stora, feta, hemska sporrar va?
Kom ihåg: Dra inte alla över en kant!
Man behöver inte pengar i massor för att lyckas
Är det bara jag som är less på alla som verkligen får allt de vill? Som får en till häst för flera tusenlappar, bara för att de vill. De som säljer sina hästar för att de är för dåliga, köper en nu för 100 000 och får träna för tränare flera dagar i veckan. De som bara pekar på saker så får de det. Märkeskläder, märkesutrustning, 3 sadlar, 7 träns, 20 ridbyxor osv.
Är det verkligen viktigt att ha det dyraste? Att bara ha märkessaker, är det viktigt? Tror man att man lyckas bättre inom ridningen bara för det eller vad? Jag förstår inte riktigt varför föräldrar med pengar skämmer bort sina barn otroligt mycket. Och vissa få bara skit av ungarna ändå, hur fair är det? Jag menar inte att det alltid är såhär, tänker inte dra alla över en kant men oftast är det så.
Jag har ju ingen häst själv, men ser ändå Ella lite som min egna då jag är den som rider henne osv. och får praktiskt taget göra vad jag vill med henne. Där kanske vissa tycka att jag är "bortskämd" eftersom att jag inte betalar någonting och för att de köpte sadel, träns, schabrak osv. till Ella så jag skulle kunna rida. Jag säger tur och behövligt. Det är för ELLAS bästa, inte mitt. Hade de inte köpt sadel, hade jag nog inte ridit henne då jag inte tyckte om att rida i western. Men jag tvingade inte dem att köpa allt det, det var Mias förslag.
Nu kom jag lite från ämnet men. Jag tycker det är så fel att flera stycken bara får allt serverat på ett silverfat, och skryter som fan över att de vunnit varenda tävling de varit med i. Tro på fan att de gör, de sitter på en dyr tävlingshäst och tränar för skickliga tränare 24/7, inte konstigt att man vinner allt.
Jag får inte allt serverat, verkligen inte. Jag har ridit på ridskola i hela mitt liv, sedan har jag haft turen att få ta hand om en häst helt gratis och nu en till. Men mina föräldrar köper inte allt åt mig hela tiden. Det finns så mycket snygga ridkläder jag skulle vilja ha, men jag få det inte för det är för mycket pengar. Och jag inser själv att jag inte vill köpa ridbyxor för 500:- . Vill inte jag lägga ut de pengar ska inte mina föräldrar behöva det heller. Jag tycker inte att det är schysst mot mina föräldrar, så är det bara.
Än om jag blir framgångsrik, får ett grymt jobb och hur mycket pengar som helst tänker jag aldrig skämma bort mina barn. De ska inte få en häst för 100 000 :- bara för att jag har råd. De ska inte få massa dyr utrustning, bara för att vi har råd. De ska få en häst de kan utvecklas med, de ska få det som verkligen behövs. Men resten får de jobba ihop själv. Mina ungar ska få kämpa som bara den för att nå dit de vill. De kanske låter hemskt, men jag kämpar hellre än får allt serverat på ett silverfat då det är så mycket roligare!
Jag förstår inte det roliga att bara få och få och få. Jag skulle ha så mycket skuldkänslor för att mina föräldrar lägger ut flera tusen på mig i månaden.
Där vi står idag, dit har vi tagit oss helt själv. Framtiden ser ljus ut för oss, om vi fortsätter utvecklas såhär, jag är stolt - ja.
Är det verkligen viktigt att ha det dyraste? Att bara ha märkessaker, är det viktigt? Tror man att man lyckas bättre inom ridningen bara för det eller vad? Jag förstår inte riktigt varför föräldrar med pengar skämmer bort sina barn otroligt mycket. Och vissa få bara skit av ungarna ändå, hur fair är det? Jag menar inte att det alltid är såhär, tänker inte dra alla över en kant men oftast är det så.
Jag har ju ingen häst själv, men ser ändå Ella lite som min egna då jag är den som rider henne osv. och får praktiskt taget göra vad jag vill med henne. Där kanske vissa tycka att jag är "bortskämd" eftersom att jag inte betalar någonting och för att de köpte sadel, träns, schabrak osv. till Ella så jag skulle kunna rida. Jag säger tur och behövligt. Det är för ELLAS bästa, inte mitt. Hade de inte köpt sadel, hade jag nog inte ridit henne då jag inte tyckte om att rida i western. Men jag tvingade inte dem att köpa allt det, det var Mias förslag.
Nu kom jag lite från ämnet men. Jag tycker det är så fel att flera stycken bara får allt serverat på ett silverfat, och skryter som fan över att de vunnit varenda tävling de varit med i. Tro på fan att de gör, de sitter på en dyr tävlingshäst och tränar för skickliga tränare 24/7, inte konstigt att man vinner allt.
Enligt min mening är det synd om de ungar som är bortskämda, det är så himla synd om dem. Då de inte får pröva på att kämpa för att lyckas med det man vill. De får inte uppleva känslan att sitta på en nästan outbildad häst och jobba sig uppåt för varje dag som går. Och de får inte uppleva känslan att man lyckats, tack vare sig själv.
Jag får inte allt serverat, verkligen inte. Jag har ridit på ridskola i hela mitt liv, sedan har jag haft turen att få ta hand om en häst helt gratis och nu en till. Men mina föräldrar köper inte allt åt mig hela tiden. Det finns så mycket snygga ridkläder jag skulle vilja ha, men jag få det inte för det är för mycket pengar. Och jag inser själv att jag inte vill köpa ridbyxor för 500:- . Vill inte jag lägga ut de pengar ska inte mina föräldrar behöva det heller. Jag tycker inte att det är schysst mot mina föräldrar, så är det bara.
Än om jag blir framgångsrik, får ett grymt jobb och hur mycket pengar som helst tänker jag aldrig skämma bort mina barn. De ska inte få en häst för 100 000 :- bara för att jag har råd. De ska inte få massa dyr utrustning, bara för att vi har råd. De ska få en häst de kan utvecklas med, de ska få det som verkligen behövs. Men resten får de jobba ihop själv. Mina ungar ska få kämpa som bara den för att nå dit de vill. De kanske låter hemskt, men jag kämpar hellre än får allt serverat på ett silverfat då det är så mycket roligare!
Jag förstår inte det roliga att bara få och få och få. Jag skulle ha så mycket skuldkänslor för att mina föräldrar lägger ut flera tusen på mig i månaden.
Där vi står idag, dit har vi tagit oss helt själv. Framtiden ser ljus ut för oss, om vi fortsätter utvecklas såhär, jag är stolt - ja.
En skatt värt allt.
Känslan man känner när folk undrar vad som hänt men som inte hör av sig sedan.
Känslan när folk bara pratar med en för att de är nyfiken och sedan skiter fan i en sedan.
Känslan när folk man varit så tight med bara försvinner sådär.
Den känslan är något av de värsta som finns.
Vad jag vill komma fram med allt jag skriver i detta inlägg vet jag inte själv riktigt, kanske få bort alla känslor som och tankar som kommer upp i huvudet hela tiden? Kanske för att få alla som försvinner, inte bryr sig osv. att fatta? Kanske inte av någon anledning alls? Ingen vet, dra er egna slutsats.
Jag själv har haft många som bara frågar vad som hänt för att vara nyfiken och sedan prata med andra om det. Vända det hit och dit, för att få det att inte låta så hemskt eller för att få det att låta mycket värre och byta åsikt om mig för att något hänt mig, eller för att jag gjort något dumt. Folk som inte kan göra som de vill, utan måste sprida allt vidare för att veta om den ska byta åsikt om en eller inte, hur fair är det? Inte särskilt, nej precis.
Och folk som bara försvinner, det krossar en i små bitar.
Enda botemedlet är att hitta de där kompisarna som kan göra vad som helst för en. Som kommer till en när man inte orka ta sig upp ur sängen, som då släpper allt och kommer. No matter what.
Ni som har en, eller flera sådana - ni kan skatta er själv lyckliga, det är en riktig skatt att ha en sådan vän!
Jag vet inte om jag hittat någon sådan än, det vet jag inte. Men jag hoppas jag har, eller hittar den personen snart.
Konsten att lyssna
Är något många har svårt för. Något som är det värsta som finns är väl ändå när ens kompis bara snackar på, om sånt man själv inte bryr sig ett skit om men lyssnar för att man är en bra kompis, och tvingar nästan en att lyssna men när man sedan ska prata själv är det ingen som lyssnar. Hur dum känner man sig inte då? Visst man kanske inte pratar om så intressanta saker, men kompisen/kompisarna ska lyssna ändå. På Haffsta gjorde vi någon kompissak och en av sakerna vi alla var överens om var att en bra kompis lyssnar och respekterar en för den man är. Och det där med att lyssna, nja, känner många som tydligen har problem med det. Vilket jag tycker är grymt jobbigt, det tar på en när folk inte lyssnar .
Well, vad har detta med hästar att göra? Jo, inte särskilt mycket men är man hästtjej/kille är det inte många som lyssnar på en då de flesta inte bryr sig ett piss om hästar. Eller ännu värre, hästtjejer/killar inte vill prata om hästar för att de skäms! Men hallå, vad hände där? NU kom jag lite utanför ämnet men ..
Iaf, jag tycker att kompisar ska lyssna på en vad man än har att säga, ointressant som intressant. Så är det bara. Det kallas respekt. Och jag försöker verkligen lyssna på alla, ibland blir det ju så att man glider iväg i sina egna tankar men fine, någon gång är ok men inte varje gång man öppnar käften.
Nej, nu tar ni och skärper er va?
Vad tycker ni om detta?
Nu har jag suttit ett bra tag och funderat på vad jag ska skriva om, är så grymt sugen på att skriva ett åsiktsinlägg eller egentligen flera! Men nu har jag bara kommit på en sak, som jag ska skriva om nu.
Något jag tycker är sjukt inom ridvärlden och något som man ser mycket på bloggar också är att folk ärligt kan sitta och tjaffsa om vems häst som är bäst, där måste väl ändå gränsen gå? Jag menar att ärligt sitta och säga till varandra att "min häst är såå mycket bättre än din" osv, det är ju sjukt. Hör man ärligt inte hur dumt det låter? Alla hästar är bäst, så är det faktiskt. Alla är bäst på något. Eller alla kan bli bäst på något.
Visst, det är en sak att skriva eller säga att man tycker sin häst är bäst. För det tycker man ju, självklart. Som tex. jag tycker Ella och Piccabbo är de bästa som finns, men jag tycker de är bäst för att jag tycker bara det. Förstår ni skillnaden? Jag skulle inte kunna gå fram till någon och säga "Min häst är mycket bättre än din på att hoppa!" till någon som har en bra häst, för så gör man bara inte. Plus att jag inte tycker att de är bäst på att hoppa - kanske när det gäller mina krav men inte jämfört med andra.
Det blev väldigt rörigt och kort, men jag hoppas ni förstår!
NU blire Gilmore Girls sen säng!
Ta vara på det du tror på, det är allt du har ♥
Vad jag vill säga med den här filmen är enkelt men samtidigt svårt. Jag vill säga att när du tror på något, och älskar det så ska du inte släppa det för något. Det är det dummaste du kan göra. Love you and your partner.
Det svåra är att det är så mycket inblandat. Jag vill säga att jag tappat en vän och den här gången ska jag ta vara på tiden ännu bättre. Den här gången ska det vara tre gånger så mycket blod, svett och tårar.
Jag vill säga till alla er därute som kämpar för fulla muggar att det är värt det, man får något tillbaka tillslut. Vilket jag ska göra nu, jag ska kämpa. Och vår relation ska bli så bra som jag drömmer om . För den här gången, då är det tills döden skiljer oss åt, for real.
Så till alla ni där ute som tappat hoppet - backa, plocka upp det igen och kör på. Det kommer finnas många stup, men då bli man bara stoltare när man når toppen. Nu kör vi för fulla muggar!
Words!
Mia om Mina åsikter om allt detta:
Jag måste bara skriva några rader...med risk för att det blir väldigt många! ;-)Jag håller med, men bara till viss del... NH finns ju i så många olika variationer, och sättet att tänka skiljer sig rätt mycket faktiskt. Själv har jag känt att Parellis NH är det som funkar bäst för mig, och att det passar alla. Där handlar det mer om att VI ska lära oss tyda hästens språk, och förstå dess flermiljonåriga instinkter. För dessa instinkter kommer alltid finnas kvar även i våra s.k "tamhästar"
Sedan så har hästarna, precis som vi människor, olika "personligheter" och här har man delat upp det i 4 olika "horsenalites" (alltså Pat Parellis NH)
Ett exempel; alla hästar exploderar inte när de blir rädda... vissa springer, vissa stelnar till och andra går in i sig själv och "stänger av" , för att nämna ett exempel bara...
Mycket intressant när man börjar läsa om det. Särskilt när jag insåg att ALLA våra fyra hästar har olika "horsenalites". Det blir en extra utmaning då att lära sig deras språk och sååå roligt när det börjar funka och man förstår varandra! <3
Jag VET att man inte alls BEHÖVER använda spö och sporrar. Men många tycker att det är lite "snyggt", eller "coolt" och att det är till nån sorts hjälp. Men i så fall är det bara till hjälp för ryttaren och för stunden. Det bygger aldrig upp något förtroende. Många hästar har vant sig vid det, men i stället tappat lyhördheten och känsligheten gentemot sin ryttare. Är det så kul att rida så?
Det är för det mesta p.g.a bristande kommunikation som ryttaren måste använda spö. Måste du använda spö och sporrar, så är nog för att du och din häst inte är på samma våglängd. Du är så inne i ditt eget tänk att du inte är lyhörd för din häst och det den försöker uttrycka och säga....fast utan ord.
Ett vanligt exempel: Hästen vägrar hoppa ett hinder, eller över ett dike...Varför vill inte hästen hoppa?... (så du känner att du måste ta till spö´t.) Jag tror INTE att hästen bara jävlas med dig! Antingen törs den inte, då han inte har fullt förtroende för dig. Tänk på att hästens synfält inte når hela vägen fram. Den ser helt enkelt inte precis rakt framför sig utan kastar sig över något okänt. Den VET inte hur djupt diket är. Där måste man visa att den kan lita på mig som ryttare/människa. Kliv av, visa hästen. Låt hästen snusa och känna sig för. Tvinga den inte. Låt det ta sin tid. När han gör framsteg, stanna då upp och låt det vara belöningen. Backa undan och gör om det, låt hästen få fundera.(förmodligen börjar den slicka sig om munnen eller tugga, precis som små föl gör när deras mamma lär den rätt och fel, bra och dåligt.) Man får inte stressa sin häst på något vis. Han förstår inte vår svenska, eller vårt kroppsspråk. Vi är för hästen ett rovdjur tills vi har visat motsatsen. :) Med tvång och spö gör ingen häst något av egen fri vilja. Den gör inget med glädje, och vi är ingen kompis den vill leka och ha kul med.
Se själv i hagen. Det dominanta (sura) stoet som styr hela flocken, och de känner sig trygg på ett vis med att veta var de har henne, men vem f-n vill leka och busa med henne. Ingen! Hon går mest och betar ensam...och OM de springer och busar tillsammans med henne så är de andra lägre flockmedlemmarna hela tiden på sin vakt.
I hästflocken leker de som är ganska lika i rang allra bäst. Det är just där jag vill vara med min häst..! Ledarskap, men bara med någon procent mer.
LOVE, LANGUAGE & LEADERSHIP... <3
När man är ETT med hästen behövs inga spön och sporrar! Sedan är det nåt helt annat att använda sig av den s.k carrottsticken (och stringen)Den blir som en förlängd arm och kan förstås även användas vid ridningen för att lättare kunna samarbeta med hästen. Den används aldrig till att straffa hästen med. Hästen ska ALDRIG straffas för sina fel. (den tänker inte som oss. En hund kan du bestämt ta i och morra till åt. Han förstår. Men det gör inte hästen!)Den ska bara belönas för sina framsteg!
Tänk på att relationen till hästen bör vara 51% ledarskap, inte mer. VI ska inte bestämma och dominera till 100%, inte ens 60... Då vill den inte ha kul med oss.
Ingen ridning kommer funka från ryggen, om det man gör på marken med hästen inte funkar.
Jag har sett massor av exempel, där hästar har "tjurat" och "bråkat" på marken och där äggaren/ryttaren kastat sig upp på hästen,och från ryggen kuvat hästen med skänklar och spö.
Från ryggen kan du ge hästen hur mycket stryk som helst, eller s.k tillrättavisningar... men tro faan att hästen inte vill samarbeta efter det! Den gör kanske det du vill, då han vet vad som annars väntar. Vart tog förtroendet vägen då? Ja, förmodligen fanns den relationen aldrig. Det är sorgligt att se.
Nu tar jag (förhoppningsvis) detta exempel som en ytterlighet, och att det sällan är SÅ illa.
Men i grund och botten tror jag att det är brist på komunikation och en massa frustration med i bilden när sådant händer. Så ledsamt för BÅDE häst och ryttare. Men mest för hästen som faktiskt är i människans våld, dygnet runt.
Inte som det liv den är skapt för... med sin flock på oändliga slätter, där den har fri sikt och kan röra sig obehindrat. Hade den träffat på en människa, skulle den sprungit för livet. Vi rör oss som ett rovdjur, ser på den som ett rovdjur och luktar som ett rovdjur.
Mitt inlägg blev långt och kanske någon eller några tycker att jag har helt fel.. Dock känner jag att min relation till våra hästar blivit heeelt annorlunda sedan jag svalde min stolthet och erkände för mig själv att det finns inga genvägar för att bli en äkta hästmänniska och sann hästvän.
Det krävs massor av tålamod, kärlek och tid.
Men det är in till hästens värld vi måste hitta, för att kunna förstå dem. Dessa underbara och känsliga varelser!
Agnes, du tar hand om Ella på ett jättebra sätt, och är lugn, vilket är det viktigaste.
Sedan själva ridningen och att hon är tränad just för western, gör kanske att det blir lite förvirrat för henne ibland.;-) Hon är ju som sagt van att få sin belöning i form av längre tyglar och direkt eftergift. Eftersom hon är så känslig för hjälper och sits behöver man inte hålla henne så kort. Att hon kastar med huvudet beror nog en hel del på att hon är van vid längre tyglar (hennes belöning) oftare... Anledningen till att hon jäspar efter varje pass, är att hon anstränger sig så mycket mentalt för att försöka tänka och förstå vad du vill att hon ska göra... och det är ju bra! Det betyder att hon vill samarbeta! :)
Stor kram till dig Agnes - världens bästa medryttare/skötare! :)
...och kom ihåg, det räcker långt att följa sitt hjärta, även när man håller på med hästar!
...och Agnes, detta inägg var inte riktat speciellt till dig utan till hästmänniskor och djurvänner i allmänhet. Och som sagt, detta är MINA tankar... :) Kram!
Så sant. Precis så det rätta tänket är. Fick mig verkligen att tänka efter, vilket alla nog bör göra.
Men jag menade ju inte att jag skulle kunna slå hästen för att den inte vill/är rädd. Jag har änvänt spö på Ella en gång, kanske det var fel. MEN jag kan inte säga att jag använde det som bestraffning! Eller ja, inte som det känns.
Menmen, från och med nu ska vi jobba grymt mycket från marken. Känns mycket roligare, det är det jag vill lära mig. Lära mig förstå hästen. Here we go!
Tack för kommentaren, kloka ord. Får nog många att tänka till! ♥
från och med nu!
Mina åsikter om allt detta
* Håller man på med NH ska man rida löst. Man ska inte tävla, man ska vara emot allt som heter bett & spön.
Ganska dumt enligt mig. Jag älskar att hålla på med NH och jag älskar att rida dressyr/hoppning. Fine, jag skulle tycka det var skitkul att rida runt löst osv men det är inte det NH handlar om. Man måste inte hata allt som heter bett och spö och sporrar osv. Jag kör på med NH för att jag vill ha en bättre relation till hästen jag tar hand om, men jag är inte emot att använda bett/spö/sporrar. Inte så länge man använder det rätt!
* Har man häst ska man tävla.
Men hallå? Vars finns den regeln? Jag har då aldrig läst det någonstans. Skulle jag skaffa häst skulle jag inte tävla 24/7. Kanske någon gång. Köper jag häst är det för att få en bästa vän som jag kan ha kul med, någon jag kan utvecklas med och ja, älska villkorslöst helt enkelt! Jag skulle aldrig köpa häst bara för att tävla. Man måste inte tävla för att man har häst.
Just detta är jag ganska less på. Vissa folk verkar tycka så. Jag tycker att man gör som man vill, punkt slut. Man ska inte bli påhoppad för det, noway.
Det där jävla gymnasiet, va?
Jag verkligen hatar att man tekniskt sett ska välja vad man vill göra med sitt liv när man är 15/16 år. Det är ganska sjukt, och jag känner verkligen världens press på mig. När jag gick på Haffsta var det inget jag brydde mig om, inte heller i början av 7:an. "Äh, det är 2 år kvar. Det är lugnt." Så tänkte jag. Men nu är det bara ca. 6 månader kvar tills jag ska välja. Och jag har fortfarande ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv. Min dröm är att jobba med djur, starta eget och bara köra mitt race. Men vad jag vill starta vet jag inte. Usch vad sånt här är jobbigt!
Dock har jag valt vad jag ska söka till, tror jag. Och det är Nordvik. Kan se/höra många av era reaktioner nu. Jag ahar redan hört massor av, "DÄR kan du inte gå." "Det är värdelöst!" osv. Men vet ni? Alla jag har hört det från, ingen har gått där. Och jag tänker verkligen inte lyssna på erat snack. Tycker jag det verkar bra, då kör jag på det.
För ärligt så orkar jag inte med massa "seriöst" pluggande nu, på ett gymnasie där jag inte ens vill gå. Då går jag hellre där jag kommer trivas, där det finns sådant jag gillar! Sedan när jag kommer tillbaka efter tre år så får jag väl jobba i något stall eller något? Kan ju se om Miriam behöver någon häst/djurkötare, haha ;)
Nejmen, ärligt vet jag inte. Vi får se hur jag gör. Just nu känns Nordvik väldigt lockande!
Vad ska ni söka till? :)
