equiiss

Helt plötsligt sjönk mitt humör bara sådär. Vafan, jag blir så less. Visst, jag kanske överdriver. Men jag hatar när folk klagar och tror de vet allt.

Attans vad bra det går för bloggen nu. Det är ganska sjukt när man tänker efter .. Jag tycker att det är nog "läskigt" när ca. 20 personer läser bloggen, för tänk det är 20 personer som vill läsa om mitt liv, vad jag tycker osv. Nu ökar antalet för varje dag - det är läskigt. Haha, men det är jätteroligt också. Självklart. Men till min poäng, tänk de som har typ 10 000 läsare och uppåt per dag, hur sjukt är inte det?! Jag skulle bli livrädd, det skulle vara kul men lite rädd skulle jag nog allt vara. Shit alltså. Ni är bra ni :)

Något jag stör mig otroligt mycket är "äldre" tjejer som tror de vet och kan allt (nu snackar vi alltså ridning, hästar.) och bara går runt och är överlägsna. Ska jag vara ärlig tror jag inte det finns en enda människa som kan allt om hästar och ridning, för det är så mycket. Den som kan mycket kan lära sig ännu mer av de som inte kan lika mycket. Bara man vågar lyssna. Släpp allt. Ridtjejer, vi är liksom samma men vi är så himla olika ändå. Jag menar, vi jobbar för att bli så bra vi vill, för att hästen ska må bra. Vi gör det för att vi älskar hästar. Varför måste det då finnas människor som går där och bara ser ner på alla? Det ger inget. Ni blir inte bättre för ni ser ner på andra och snackar strunt om dem. Ni är bara patetiska. Alla kanske inte är bäst på att rida, men det betyder inte att man har rätt att trycka ner dem.

Först och främst så ska jag väl säga att detta är mina åsikter och hur jag ser på detta, så att vi inte får några "missförstånd". Men ni får självklart komma med era åsikter också, mer än gärna!

Är det någon av er läsare som har/haft detta objektiv? Ska förmodligen beställa det idag, så lite sent ute med att fråga er, men vad tycker du om det? (om du har det alltså..) Har läst massa recensioner, och det verkar bra. Men skulle vara skönt att få höra era åsikter? Eller någon av er som känner någon som har det som är nöjd med det? Eller om du vet något om det bara? Haha, kommentera direkt! Ni är bäst isf, fast det är ni väl redan? :D

Det är det här iaf, ett canon ef-s 55-250mm,F/4-5.6,IS.

Bara en sak som jag kom att tänka på nu, detta kommer kanske bli rörigt men det är värt ett försök.
Alla har nog någngång hört uttrycket "Tiden läker alla sår", det har jag. Många gånger. Och jag har trott på det. Att bara jag låter tiden gå så försvinner allt. Det stora såret försvinner med tiden. Men är det verkligen så? Och hur lång är den där "tiden".
För det är precis som fysiskt, såren läker men är det stort försvinner det inte. Det försvinner aldrig. För kvar blir ju det där synliga ärret. Och det är precis likadant inuti. Det läker aldrig helt.
När ärret väl är där så räcker det med att någon ska snudda vid det ämnet för att det ska slitas upp lite, precis som att om man har ett "riktigt" ärr kan det ju gå upp. Typ.

Det jag försöker komma fram till är att "Tiden läker alla sår" är ett obetydligt uttryck. Iaf för mig. Det hjälper inte. Än hur lång tid det går. Nu kan jag ju inte tala för alla, men jag vet iaf några som säkert skulle hålla med mig.
Tiden läker alla sår, men ärren finns kvar. Förevigt.

Enligt människor som håller på med NH ska allt vara naturligt, hästen ska inte ridas med bett, sadel och träns. Enligt hopp/dressyrryttare är NH överskattat. Nu säger jag inte att det alltid är så här, men ofta.

Åh, nu är jag på sånt där blä humör. Jag kanske ska börja rida med pessoa på Piccabbo. Jag vet inte. Han har ett nytt träns, på det ska det vara pessoa. Dock om jag ska rida på det ska jag typ inte ha i de små ringarna, så det blir ju typ som vanligt bett. Men ändå. Vi får se, vi har ett annat träns, kanske kommer rida med det. Men han funkade ju så bra på det där tränset idag. Åh, ha ha.

Nej, jag pallar inte. Och nope, åsikten om pessoa har jag absolut inte ändrat. Berättar om ridpasset imorgon, slutar tolv så det blir det första jag gör när jag kommer hem :D

Edit: Inte bara jag som ska rida han på pessoa, utan alla.

Alla som håller på med ridning har nog drömt om egen häst någon gång, för vissa blir det sant och för vissa inte. Jag har nog alltid drömt om en häst, tills förra året ungefär då jag insåg att jag inte hade nog med kunskap & tid än. Det har jag inte riktigt än, jag har mer kunskap och tror jag är redo för en ponny, men ändå inte.
Iaf hade jag tänkt skriva om min drömponny, för ponny vill jag ha.

Jag vill ha en D-ponny, färg & ras spelar inte stor roll. Fast helst inte vit (inget fel på vita hästar, men det känns jobbigt att hålla de rena, eheh ^^). Den ska vara lugn men framåt & pigg ändå. Men jag vill inte ha en häst som gärna trippar runt och fjantar sig för minsta lilla.
Den ska vara en bra "nybörjarhäst", alltså typ läromästare och första häst. H*n ska ha ett bra psyke.
Helst allround, jag vill inte ha en häst som enbart går hoppning eller enbart dressyr. Fast jag vill inte ha en häst som älskar att tävla heller, då jag inte vill köpa häst för att tävla. Jag vill ha en häst fär att få en bästa vän och utveckla mig i ridning och sånt.

Just nu kommer jag inte på så mycket mer, men ponnyn jag la ut tidigare... Han är min drömponny. Jag föll direkt. Jag vill ha. ♥

Hej på er! Tack för tipsen om vad ni ville ha för bilder. Ska försöka fixa. Julia ska fota på Onsdag så det blir nog bra :)

Men nu till något helt annat. Tänkte ta upp det där alla "ohästiga" människor tror - att ridning inte är jobbigt och enligt vissa är det ju inte ens en sport. Dock tycker jag bara det är okunnigt att uttala er om något ni inte vet ett skit om.
Ska jag vara ärlig är ridning den mest krävande sport jag hållit på med (dock har jag bara gått i gymnastik & fotboll men still!). Det är först och främst väldigt mycket att hålla koll på när du gör allt - vad ska höger hand göra nu? vänster hand? vänster ben? höger ben? osv. Sen måste du ju spänna mage för att kunna sitta ner riktigt, hålla om med benen för att få fram hästen. Kunna sitta tillbaka och gud vet vad. Det låter inte mycket men ni har ju inte provat!
Fast nej, nu ljuger jag kanske. Ni har möjligtvis suttit på en häst och haft ledare som dragit hästen efter sig för att få den gå framåt osv. Det gills inte, då rider man inte, man åker. Och att rida & åka på en häst är lika stor skillnad som det är på att styrketräna & sitta i en stol hela dagen.

Jag skulle faktiskt aldrig kunna säga att fotboll/hockey/tennis/dans osv. inte är jobbigt. För jag tar för givet att det är det, om man gör det på rätt sätt.
För att något ska vara jobbigt måste man först och främst prova det och sen måste man ju göra det rätt & fullt ut. Så jag tycker alla ni som inte kan rida ska knipa igen, sätt er upp på en häst, lär er rida och kom och säg samma sak om något år. Då lär ni ha ändrat åsikt.

Det var vad jag ville ha sagt, hoppas det inte blev för rörigt :)

Ja, att leda hästen är kanske något de flesta inte tänker så mycket på. Det behöver man väl inte träna på? Eller?
Att träna att leda hästen är det viktigaste som finns tycker jag. Det bygger ju grunden till allt. Varje gång jag tar in/ut P från hagen eller tar en promenad tränar vi på det. Jag försöker få honom att gå på bra avstånd, stanna då jag stannar, backa då jag säger till, flytta då jag säger det. Det är så himla viktigt än om man inte tänker på det!

Har du problem med att lasta? Ja, det kan faktiskt bero på att du inte tränat på att leda hästen. Tränar du på att leda hästen kan du känna dig säker i alla situationer. För du vet vad du ska göra och hästen vet var den får gå. Den vet att den får inte gå för nära, den får inte gå före och den ska stanna då du vill det.

Det är så himla viktigt. Och det tar inte upp mycket tid att träna på det heller, ta tiden då du leder in/ut hästen t.ex. eller om du går med hästen när du ridit eller innan du rider. Det kräver verkligen inte timlånga träningar, fem minuter om dagen - det räcker.

Men glöm för allt i världen inte att berömma då hästen gör rätt. Och glöm absolut inte att ha samma "kommando" på allt. Om du lär hästen ena dagen att den ska stanna då du stannar så måste du ha det hela vägen, annars kommer du bara förvirra din häst och det vill du väl inte? Så ge er ut och träna nu!



haha, bra koll på hästen .. Inte smart agnes.

Ja, Julia tyckte att jag skulle skriva om vad jag tycker om Alne jämfört med ÖOR. Har faktiskt tänkt på det förr så varför inte!

Jag tycker om ÖOR, det har jag alltid gjort och det kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta men nu när vi bytt stall så måste jag erkänna att Alne är så mycket trevligare. På ÖOR är det massa skitsnack hela tiden. Privatryttarna snackar skit om privatryttarna. Ridskoleryttarna snackar skit om allt. Ja, ni kan ju föreställa er hur det blir i ett stall med ca. 400-500 tjejer. Alla tittar snett. Viskar bakom ryggen på en. Det är inte så att man kan komma och berätta vad man gjort fel, nej. När man själv får reda på det har redan alla andra fått veta det. Iaf, jag känner att jag inte riktigt kan vara helt säker på allt jag kommer skriva om Alne eftersom jag inte vart där så mycket men ja. På Alne är alla så hjälpsamma, alla hälsar och pratar med en. Inga sura miner där inte!

Själva stallet då? Där måste Alne få ett stort +. Det finns seriöst inget mysigare stall! Jag kan inte förklara, kan ta bilder någon dag. Julia och jag kan göra en videblogg om stallet på onsdag? Haha.
ÖOR är också ett fint stall, ganska iaf. Lilla stallet på ÖOR är hur mysigt som helst.

Ridhus? Alne har inget, där har vi bara en stor paddock. Den räcker tycker jag, bra för hästarna att få vara ute ju. Men ÖOR har ju ett ridhus. Det gillas. Fast det finns minus med det. Vill man hinna rida innan lektionerna är det innan fyra eller fem som gäller, stress? Oja. Ska man hinna efter är det runt nio, inte särskilt kul det heller. Men jag gillar det ändå! Känns som jag bara tar negativa saker om ÖOR men ..

Alne har en toa, fast den är typ sönder? Haha. Stort minus, man typ kissa på sig... ÖOR har typ fyra toaletter, plus. Sen har ÖOR en cafeteria så man kan köpa saker, det är najs. Alne har ett fikarum och det är mysigare faktiskt!

Ja, vad mer? Hmm ... Kommer inte på mer. Ba fråga om ni vill veta något! :)

Ja, eftersom det var några som ville att jag skulle skriva en "utvärdering" efter varje kapitell i boken så tänkte jag skriva nu. Har läst första kapitlet, eller Lektion 1.
Den handlade iaf om att Arbeta med förlängd arm, alltså ett spö. Nu snackar vi inte om att slå hästen, utan att använda det för att nå överallt och förtydliga och sånt. Iaf, Tobbe förklarar i detta kapitell hur man börjar med allting. Han berättar om hur man ska vänja hästen vid grimskaft & spö, att det kan röra över hela hästen utan att den blir obekväm/rädd.
Han tänker rätt, men jag tycker det känns lite krångligt att släpa runt ett spö överallt, eller vad tycker ni? Ah, iaf så var det bra förklarat och väldigt smart!


spöet bör vara så långt så man kan nå hästens bakdel när man står snett framför den!

Han berättar hur och när man ska berömma hästen, mycket och ofta. Han berättar även att man kan lugna hästen genom att massera hästen på halsen i en lätt cirkelform för så gör stoet ungefär för att visa sitt föl att läget är under kontroll. Det visste inte jag, så det var väldigt nyttigt. Än en gång, riktigt bra förklarat!!

Han visar och förklarar mycket mer också, som lite början på inkallning, hovförflyttningar, backa, sidoförlyttningar osv. men det får ni läsa om ni köper boken vilket jag tycker ni ska. Jag har bara läst 53 sidor men är redan fast. Tobbe förklarar verkligen bra! Dock finns det ett x antal saker jag inte gillar med honom, men det måste man ju inte göra. Det går ju ändå, man får använda de saker man gillar, så enkelt är det!

Hoppas ni uppskattade det här! :-)

 

Har lånat denna bok från biblioteket och den är faktiskt ganska bra. Har inte varit sånt superfan Tobbe Larsson förut, men han är faktiskt ganska duktig ändå. Dock det jag inte gillar med han är att allt ska vara så himla säkert och så. Om ni sett ponnyakuten så kommer han inridandes på sin friser utan hjälm osv och visar dem massa saker hästen kan. Jag menar, ska barnen ha sån himla säkerhet borde väl samma gälla för han?

Aja, skit i det nu. Tillbaka till boken. Den är en bra "nybörjarbok" tycker jag. Man får en grund, man får förståelse. Det bästa är nog att hon som skrivit boken är hundtränare och jämför med hundträning och det är faktiskt väldigt lik träning. Enda skillnaden är nog egentligen att hundar är mer lättmotiverad och mindre. Men den är värd att läsas iaf!

 

 

 

Hit har jag kommit. Lektion 1 - Arbeta med förlängd arm.

Det ska bli intressant att läsa hela boken, intressant med "utvärdering" efter varje kapitell? :)

 

 

Först och främst måste jag bara få säga att det är hur kul som helst att det är såpass många som faktiskt kollar min blogg än om jag inte skriver, det är så kul, och när jag väl skriver är ni minst dubbelt så många. :D

Men ja, iaf, tänkte skriva om vad som är så speciellt med ridningen. Jag får alltid höra att - åh ridning är ju inget, hur kan man gilla hamburgare? osv, massa sån där skit. Och ja, jag tycker det är sjukt drygt att höra det minst en gång om dagen, för face it, de som inte rider de vet inte! Ridning är inte som fotboll/innebandy och såna sporter, det är mycket mer att göra. Jag menar hästar, det är ju faktiskt ett levande djur på flera hundra kilo. Det är inte bara att komma dit och sätta sig upp på hästen och tro att den ska göra allt. Du måste jobba så in i norden, du måste använda benen/låren för att driva, magen för att kunna sitta ner snyggt och massa mer. Det är inte bara att sitta där som sagt. Sen har vi ju allt det där runt omkring, så som att mocka, ta hand om hästen, ta hand om all utrustning och massa mer.  Och jag vet att ni som inte är hästintresserade, ni kommer inte läsa igenom hela texten, men det borde ni. Jag tycker det är så fullt av er att säga som gör, bara sitta där och tro ni är något. Vi "hästmänniskor" går inte direkt runt och säger att fotboll/innebany/hockey osv inte är jobbigt, att det är onödigt och sån skit. Man gör inte det, för man vet ju inget om man inte provat. Ni har ingen rätt, det är inte okej. Iaf så vare inte såhär jag skulle babbla om men jag behövde bara, haha.
Men en häst, för oss som vet, är inte bara en häst. Det är så mycket mer, sååå mycket mer. Jag tror faktiskt inte att någon förstår det, om man inte upplevt det, och ska jag vara ärlig tycker jag synd om er som inte får uppleva det. Hästen blir en vän för livet, ni förstår, de kommer alltid finnas där. De sviker dig aldrig, hur härligt är inte det? När du vill prata ut, men inte kan prata med någon är hagen/boxen & hästen ditt allra bästa alternativ. Tro mig, I've been there. Och det är så härligt, sitta där med en häst som tillslut lägger huvudet i ens famn och blåser en varm. Att sitta där och kunna gråta i deras päls, att kunna berätta dina djupaste hemligheter och veta att de alltid stannar där. För de gör de. Att komma till stallet och höra ens bästa vän gnägga efter en, att gå till hagen och ropa på hästen och se den komma i full fart. Bättre känslan finns inte.
Och på slutet är det vissa som kommit med spydiga kommenarer om att jag har en spotify list som heter Piccabbo (L) och det är så sjukt. Är det seriöst något fel med att jag har en lista där jag har låtar som peppar mig och låtar som får mig att tänka på alla underbara stunder med mina bästa vän? För det är vad som finns på den listan, minnen. Både bra & dåliga. Men det är exakt samma sak som om ni skulle ha en lista med eran bästa väns namn, och då vore det väl inte konstigt? Nej knappast. Tänk er för innan ni säger något, tack.
Men seriöst, är det inte ganska coolt att vi kan få ett stort djur på flera hundratals kilon att lyda vår minsta lilla vink? Det tycker jag iaf, det gör jag. Och att rida är inte mesigt, det är det sista det är! Du kan dö, bara sådär. Du kan få en hård spark rakt i huvudet, bara sådär. Du kan flyga in i väggen eller träd, bara sådär. När du har med hästar att göra är inget omöjligt, jag lovar - inget.
När hästen väl vinner ditt hjärta, kommer du inte ångra det en sekund.

Och nu tycker ni vad om detta? :)



the best part of my damn life. ♥

Det var då ett jävla tjat! Herregud, jag gillar inte pessoa, okej? Ni som har ridit på det/rider på det och gillar det, visst, gör det om ni vill. Jag kan ju inte förbjuda er, det kan ingen. Men ni behöver väl inte komma och tjata på att jag ska komma och pröva er häst så kanske jag ändrar åsikt efter det? Jag vill inte komma och rida en häst jag inte känner, och jag tänker absolut inte ändra åsikt, never. Punkt.
Och jag har väl aldrig sagt att pessoa är förbjudet? Herregud. Jag försöker inte få er att ändra åsikt. Jag blir så less på sånt här. Visst får ni komma och säga er åsikt, det är ju det jag vill. Men ni behöver inte tjata sönder och försöka få mig att byta åsikt.
Jag tycker att pessoa är ett riktigt skitbett. Det kanske funkar, det gör det säkert, men jag tycker att det bara ger helt fel signaler.
Nöj er med det nu!

Nu kör vi igen, tänkte skriva lite om pessoa. Nu måste ni ju tänka att detta är min åsikt och ni får gärna kommentera er åsikt, bara kul att höra vad andra tycker som sagt!

Ja, pessoa. Det där bettet har jag nog aldrig riktigt gillat. Först visste jag bara att det var väldigt starkt så mina första tankar om det var att "Har man så lite koll på sin häst att man inte kan få stopp på den så kanske man ska ta reda på orsaken? Inte bara sätta in ett jävla pessoabett i munnen på den stackars hästen!" Ja, något sådant var nog min första åsikt. Och jag står fortfarande för det, kanske hästen har ont? Hästen springer nog aldrig "bara för att", eller hur? Om det fortfarande inte går när man hittat orsaken så tycker jag fortfarande inte att man ska stoppa in ett pessoa i munnen. Är hästen stark? Ja, jag skulle iaf sitta och nöta på ett vanligt bett. Jag menar - jag vill hellre göra något riktigt för då har jag ju förtjänat det. Sätter man in ett pessoa så förtjänar man inte att hästen drar mindre, nej absolut inte!
När jag sedan läst en text om pessoabettets verkan så blev jag bara mer förbannad på att man kan använda ett sånt bett. Sitta och ge hästen två olika signaler, hur schysst är det? Tar du bara lite i tygeln så trycker bettet i nacken och gommen. Det är ganska sjukt det där bettet, jag är inget fan av det och jag skulle aldrig kunna rida på det. Skulle aldrig stoppa in det i Piccabbos mun än hur mycket han skulle dra. Jag ska sitta där på hans tredelade bett och klara det helt själv!
Iaf, här är en text jag lånade från Norahs (empathys) bilddagbok:


"Pessoabettet är från början ett körbett, ett såkallat "gagbett". Namnet, eller smeknamnet Pessoa kommer från att Nelson Pessoa började använda det, det egentliga namnet är Dutch Gag. Gag betyder munkavle, så Pessoabettets rätta namn är Holländsk Munkavle.

Pessoabettet är inte ett stångbett, då det inte har någon hävstångseffekt. Det finns ingen mothållande punkt (kedjan på stångbettet), utan bettet är överrörligt och kan dras bakåt utan stopp. Pessoabettets tryckpunkter är lanerna, nacken och (vid tvådelat) gomtaket. Lanerna: hästen vill föra huvudet i riktningen trycket kommer från (dvs ryttarens hand), nacken: hästen vill sänka huvudet, gomtaket: hästen vill höja huvudet. Resultatet blir alltså att hästen trycker in nosen mot bringan, försöker sänka nacken men hindras av det obehagliga trycket i gommen.

Vad är det som gör att bettet ger dessa signaler till hästen då?
När du tar i tygeln roterar bettet, det tippas framåt precis som stångbettet. MEN, stångbettets skänklar sitter fast i mundelen, medan pessoats skänklar kan snurra runt för mycket. Eftersom underskänkeln dras bakåt, tippar överskänkeln (där nackstycket sitter fast) framåt och nackstycket spänns, dvs hästen känner ett tryck i nacken. När underskänkeln dragits bakåt så mycket det går, uppstår även tryck från tränsbetts-delen, dvs i lanerna. Det är ungefär nu ryttaren börjar känna lite motstånd i tygeln, och då har hästen redan känt otroligt mycket av bettets verkan. Direkt när trycket uppstår vid lanerna, knäcker bettet av på mitten (tvådelat) och trycker upp i gommen på hästen. Denna effekt får du vilken av ringarna du än sätter tygeln i, även den översta, detta pga. att nackstycke och tyglar inte sitter i samma ring.

Det går inte att få pessoat till ett stångbett genom att sätta på en kedja. Bettet är fortfarande överrörligt, så kedjan kommer bara att hamna fel och nypa hästen, vilket leder till ännu mer obehag. Det enda sättet att få ett pessoabett "bra", är genom att sätta både nackstycke och tyglar i den stora ringen. Inte särskilt praktiskt, eller hur? Det går heller inte att säga "inget bett är skarpare än handen som håller i det" gällande pessoat. Det är som att säga att man kan rida med en såg i hästens mun, bara man har mjuk hand. Bettet ger dubbla signaler till hästen, "lurar" ryttaren och är svårt att ge eftergift med. Oavsett hur mjuk du är i handen kommer bettet ändå att motverka dig."

Så ja, vad har du för åsikt om detta bett?

Ja, hörni. Vad tycker ni om det? Ska man belöna hästen med godis? När man "tränar" NH eller trickträning alltså.
Där har jag nog en ganska stor åsikt faktiskt. Godis är en bra sak faktiskt, dock i rimliga gränser. Att belöna hästen med godis första gångerna , det är ganska smart. Men vill man sedan sluta träna med godis, då måste man ju hitta något annat. Mys? Jo, det är super, om du har en häst som gillar det. Om din häst uppskattar det, hitta det perfekta stället liksom. Detta kan ju se olika ut från häst till häst. Som P tex, han älskar uppmärksamhet. Men inte när man pillar på han i ansiktet, bara ibland och han har inget speciellt "ställe" där han gillar att bli kliad, inte vad jag har märkt än. Och godis, det är svårt med han, lär man han trick med hjälp av godis tigger han 24/7 så därför gör jag inte det. Men vid tex inkallning och följa osv, där brukar han få en bit när han är duktig, men samtidigt brukar jag klia han. Tillslut kanske jag kan ta bort godiset? Jag vet inte, vi prövar oss fortfarande fram och det är kul men sjukt svårt.
Men kortfattat - har du en häst som tigger av godis, släng godiset. Har du en häst som älskar att bli kliad, fram med händerna och klia på!
Era åsikter? :)