I don't have much money, but boy if I did, I'd give them all just to have you near me
jag vet ärligt inte vart jag ska he mig, mitt liv, min bästa vän, mitt allt. Jag var dum som lät mig själv bli så fäst vid dig som jag blev, jag var så dum som trodde att vi skulle vara tillsammans till döden skiljer oss åt. Jag var så dum. Älskling, säg mig att det bara är en dröm och att jag snart vaknar. Snälla.
Du har varit mitt liv de senaste två åren, det är inte lätt att bara släppa. Allt slit, all gråt, all skratt, alla leenden, alla minnesvärda stunder. Jag vill inte att det ska ta slut, jag gråter hellre för att vi måste kämpa så hårt istället för att gråta för att du försvinner.
Vi kanske inte kom så långt i ridningen, men hey? Jag var inte direkt bäst då jag började rida han, sen har han varit halt/dålig så mycket .. Men vi har jobbat, och jag jobbar hellre än får det bara - vad är det för kul med det liksom? Men vår kommunikation har förbättrats något jävulskt. När jag började ta hand om honom fick jag hämta han i hagen, jag fick inte pussa på han eller något. Nu? Nu behöver jag bara vissla och ropa så kommer han , oftast, efter lite gos lägger han gärna huvudet i min famn. Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan honom. Inte nu. Det är inte såhär det ska sluta.
Utan dig finns inget riktigt jag.
tro nu inte att jag skriver detta för att få "uppmärksamhet" , jag måste få utlopp för mina känslor...
Kommentarer
Trackback
