Hästarna i mitt liv - del 1 av 5
Ledsen att det inte är bilder, men de gick inte att spara de josse skickade och jag orkar inte vänta längre, tycker ni kan få det nu så, njut! Nästa ska jag börja skriva på nu :)
Den första hästen som fick en stor plats i mitt hjärta heter Hunter och han har fortfarande en stor plats i mitt hjärta. Han är en New Forest c-ponny på 19 år. Han är en brun, tjock, lurvig, sur liten ponny som alla älskar!
Han är en perfekt nybörjarponny och det var så jag fastnade för honom, dock är han en väldigt sur liten kille i spiltan men jag vande mig.
Jag slutade gilla denna ponny efter något år då Karamell kom in i mitt hjärta och det är först nu jag förstått hur galet mycket jag saknat Hunter. Han är en underbar liten lurv som gör som man vill dock har han sina knep så att han ska slippa göra saker men man lär sig!
Min stora önskan är ändå att köpa Hunter, jag vill så gärna få bort han från ridskolan då jag anser att han stått där alldeles för länge. Jag skulle vilja köpa honom och bara låta han va. Låta honom gå och chilla, rida två/tre dagar i veckan och annars bara ta mysiga skogspromenader och köra NH osv .. Hur mysigt skulle inte det vara? Hade jag pengarna skulle jag inte tveka en enda sekund för den här ponnyn är något alldeles extra - tro mig.
Hunter är värd allt i världen för att han gjort så många små nybörjare lyckliga. Jag menar hur många har inte hoppat sitt första hopp på honom? Hur många har inte galopperat för första gången på honom? Hur många har inte lärt sig allt av denne ponny? Nej, han är verkligen värd guld.
Dock kanske det inte var detta jag skulle skriva om? Nej, jag vet inte.. Jag har inte massa hundratals minnen med Hunter för på tiden jag gillade honom var jag kanske 9-10-11 så ja . Men några har jag nog. Som när jag ramlade av honom, första gången jag flög av. Vi galopperade och han tvärstannade så jag flög över halsen och slog rumpan, gud vad jag grät, haha! Och alla gånger jag suttit inne hos honom och han vänligt kommer och snusar efter godis från topp till tå på en och sedan lägger huvudet i famnen på en. Är inte det fina minnen så säg!
Hunter var min drömponny då jag var liten, det är han fortfarande fast inte så som jag såg han då. Han är min drömponny nu som en mysig kille som jag kan ha bara som en bästa vän, förr var han min drömponny på så sätt att vi skulle göra allt. Tävla, vinna och hela köret. Jag älskar den här ponnyn av hela mitt hjärtat, om och om igen.♥
Den första hästen som fick en stor plats i mitt hjärta heter Hunter och han har fortfarande en stor plats i mitt hjärta. Han är en New Forest c-ponny på 19 år. Han är en brun, tjock, lurvig, sur liten ponny som alla älskar!
Han är en perfekt nybörjarponny och det var så jag fastnade för honom, dock är han en väldigt sur liten kille i spiltan men jag vande mig.
Jag slutade gilla denna ponny efter något år då Karamell kom in i mitt hjärta och det är först nu jag förstått hur galet mycket jag saknat Hunter. Han är en underbar liten lurv som gör som man vill dock har han sina knep så att han ska slippa göra saker men man lär sig!
Min stora önskan är ändå att köpa Hunter, jag vill så gärna få bort han från ridskolan då jag anser att han stått där alldeles för länge. Jag skulle vilja köpa honom och bara låta han va. Låta honom gå och chilla, rida två/tre dagar i veckan och annars bara ta mysiga skogspromenader och köra NH osv .. Hur mysigt skulle inte det vara? Hade jag pengarna skulle jag inte tveka en enda sekund för den här ponnyn är något alldeles extra - tro mig.
Hunter är värd allt i världen för att han gjort så många små nybörjare lyckliga. Jag menar hur många har inte hoppat sitt första hopp på honom? Hur många har inte galopperat för första gången på honom? Hur många har inte lärt sig allt av denne ponny? Nej, han är verkligen värd guld.
Dock kanske det inte var detta jag skulle skriva om? Nej, jag vet inte.. Jag har inte massa hundratals minnen med Hunter för på tiden jag gillade honom var jag kanske 9-10-11 så ja . Men några har jag nog. Som när jag ramlade av honom, första gången jag flög av. Vi galopperade och han tvärstannade så jag flög över halsen och slog rumpan, gud vad jag grät, haha! Och alla gånger jag suttit inne hos honom och han vänligt kommer och snusar efter godis från topp till tå på en och sedan lägger huvudet i famnen på en. Är inte det fina minnen så säg!
Hunter var min drömponny då jag var liten, det är han fortfarande fast inte så som jag såg han då. Han är min drömponny nu som en mysig kille som jag kan ha bara som en bästa vän, förr var han min drömponny på så sätt att vi skulle göra allt. Tävla, vinna och hela köret. Jag älskar den här ponnyn av hela mitt hjärtat, om och om igen.♥
Kommentarer
Trackback
